Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1854, sida 1

gören; om det är min förmögenhet, så är jag beredd att underskrifva hvad J begären. Hon hade knappt talat till slut, innan den, som syntes vara herrn, framtog ett papper ur sin sicka, gick efter ett blackhorn och en penna, samt lade alltsammans framför henne på bordet, i det han med befallande röst sade: — Skrif under, min fru! Redan en gång förut hade denna röst kommit henne att bäfva: vid dessa ord darrade hon ännu starkare, och i det hon kastade en förtviflad blick på den, från hvilken denna röst kom, syntes hon vilja söka nyckeln till denna gåta. Men denne blef helt lugnt stående och upprepade blott med barsk och hotande röst: — Skrif under, min fru! Hon hade knappt styrka att hålla pennan. Med en blick mot himlen, liksom ville hon taga den till vittne på det öfvervåld, som tillfogades henne, sökte hon hvarken försvara sig eller göra motstånd, utan underskref hvad man lagt framför henne, utan att ens genomläsa det. Knappt hade hon skrifvit, innan den långe, som blott syntes hafva afvaktat detta ögonblick för att visa sig i sin verkliga skepnad, framtog sin näsduk och borttorkade från sitt ansigte ett lag färg, som betäckte det och hittills gjort honom oigenkännelig. Detta var för det olyckliga offret den sista stöten, och den syntes träffa henne så mycket starkare, som hon alldeles icke var förberedd derpå. — O min Gud! utropade hon, det är han! — Ja, ja det är han! blef svaret. — Haf medlidande med mig! ropade hon, i det hon kastade sig på knä och lyfte sina hopknäppta händer mot honom. Denne syntes vara obeveklig och vände sig till sin medbrottsling. — Låt det få ett slut! ropade han. — Straxt! svarade den andre. Med ett språng var han sitt offer inpå lifvet, slog sina starka händer kring hennes hals, tryckte till med tummarne och strypte henne: allt detta försiggick på några få sekunder och med blixtens hastighet. Vid den första tryckningen utstötte den olyckliga ett lätt anskri; vid det andra sjönk hennes hufvud ned på hennes skuldra, hon nedföll på golsvet — och var död. (Forts.)