Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1854, sida 1

— Men Frans! hvad fattas dig, min hedersknyssel? Han svarade ännu ej, och de båda unga fruntimren hade tillfälle att obemärkt nalkas samt åhöra deras samtal. Med halfqväfd röst svarade han slutligen: — Du vill ha mig med dig bort för att dricka? Vet du hvad; jag vill heldre dö på stället, an dricka ett enda glas. Om du visste hvilken sorg som tynger på mig ... Dessa ord uttalades med så mycken sorgsenhet, att hans kamrat plötsligen blef helt allvarsam; han tog honom i handen samt sade varmt och hjertligt: — Så du ser ut, Frans! Är Therese död? — Nej, nej, men jag skall säga dig allt, ty jag vet att du är min vän. Du vet att jag aldrig varit lat, och, gudskelof, hittills har det aldrig felats mig bröd i huset; men nu är det rent af förgjordt. Therese, stackars qvinnan, har icke fått något att äta på tvenne dagar; vår lille Johan plågas af hunger, och Marie är kanhända död i detta ögonblick. Ser du, Wilhelm, när jag tänker på allt detta, så vore jag frestad att gå och ta lifvet af mig. Skulle du kunna förmå dig att tigga, Wilhelm? — Tiggal nej för tusan, icke så länge jag har mina händer i behåll! — Icke jag heller! men det har kommit derhan med oss, att allt hvad vi ega är såldt eller pantsatt, undantagandes den här kärran. Vi lefde en lång tid endast af torra brödet för att kunna köpa den, och nu måste jag låta den stryka med. Nå, eftersom Gud så vill, så får det väl vara! Om blott auktionsförrättaren ville komma hitåt snart, så att jag kunde få hem litet bröd till min hustru och mina barn ... — Der är han! . , . Säg mig, Frans, bor du ännu beständigt på Boutikgatan? — Ja. I detta ögonblick kom auktionsförrättaren fram till den plats der arbetskarlen stod, och började ropa med full hals: — Här ha vi en kärra med tvenne hjul! Hvem bjuder? Var så god! De båda fruntimren hviskade något åt hvarandra, och ett förnöjdt småleende svälvade kring deras läppar. Auktionsförrättaren fortfor: — Trettio, francs för denna kärra med tvenne hjul! Trettio francs l Det är ju orimligt billigt för den här kärran! Den är nastan ny, som man ser! Tjugufem francs då! Nå, vill ingen bjuda? Tjagu francs !