Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1854, sida 1

Ett märkligt utslag af Högsta Domstolen. Nyligen har i Högsta Domstolen ett utslag fallit, som vi anse vara af vigt att bringa till allmänhetens kunskap, dels på det att detta utslag må blifva underkastadt allmän pröfning, dels på det att andra personer måtte erhålla en varning att icke oskyldigtvis blifva utsatta för samma förluster, som de här sakfällde, dels slutligen på det man måtte erhålla en ytterligare erinran om de småaktiga band och inskränkningar på handel och rörelse, som ännu finnas i vårt land, oaktadt all sund statshushållning föreskrifver att häri bör råda oinskränkt frihet. Sjelfva saken är helt enkelt den, att då härvarande handelsbolag Ullgren Holter i Dec. 1849 afsände en af sina handelsbetjenter, Lindberg, med varor till marknaden i Halmstad och tit. Lindberg försälde några af dessa varor på marknadsaftonen, så infann sig stadens fiskal, Stenson, och tog hela varulagret i beslag, yrkande ansvar vid Rådstufvurätten i Halmstad å Lindberg för det han, innan marknaden tagit sin början, drifvit handel med samma varor. Naturligtvis protesterade Ullgren Holter mot en sådan stadssiskalens öfverraskande åtgärd, yrkande att Stenson skulle dömmas att ansvara för och ersätta de förluster han dem vållat, genom att hindra försäljningen af deras varor vid marknaden. I utslag d. 18 Sept. 1850 (således efter 9 månaders förlopp) yttrade Rådstufvurätten: att 1 S:n af Hand. Ordn. d. 22 Dec. 1846 såsom ett allmänt villkor för rättighet att idka handel i stad föreskrefve, att burskap å handel borde vinnas i den stad, der yrket skulle utöfvas, och enl. 3 mom. 2 S:n af nämnde Hand. Ordn. enhvar, som i någon stad jemlikt omförmälde 1 vunnit handelsrättighet, väl ägde att inom samma stad och rikets marknader drifva handel med varor, men vore, derest han öfverskrede den rättighet, som vid stadganderna i anförde 8S blifvit honom tillerkänd, enligt 30 1 mom. af samma författning, underkastad den påföljd, som i lag eller författningar särskilt funnes stadgad; och då med uttrycket marknad icke kunde förstås annan tid än den eller de dagar, som i sådant afseende för hvarje särskilt ort och tillfälle funnes föreskrifna, måste den, som i en stad vunnit burskap å handel, men vid marknad i annan stad verkställde försäljning för den dag marknaden började eller fortsatte försäljningen efter dess slut, anses hafva öfverskridit sin lagliga handelsrättighet och således vara förfallen till den för oberättigad varuförsäljning i allmänhet uti 4 Cap. 2 S Hand. Balken) stadgade påföljd. På grund hvaraf Rådstufvurätten dömde Ullgren Holter, såsom Lindbergs hufvudmän, att böta 13 rdr 16 sk. bko samt att hafva förbrutit de i beslag sagna varorna, hvarmed ock allt ansvar å Stenson förföll. Häremot besvärade sig naturligtvis Ullgren Holter hos Götha Hofrätt, ) Denna lyder sålunda: ågj må någon annan än borgare idka handtverk, hålla öppen bod eller sälja sina vahror i minut: giör någor ther emot; hafwe förbrutit wahran, och böte fyrati jo daler. WA — —— ——