Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 september 1854, sida 2

viljande här ej kunde anses annorlunda än som ett sörtroendevotum. Talaren instämde slutligen till alla delar i hvad hrr Björck och Billström yttrat, samt förmodade, att ståndets ledamöter i statsutskottet noga öfvertänkte sina skyldigheter i afseende på användandet af statens medel, innan de i utskottet afgåfve sin röst. Hr Iagman instämde. l Hr Falhem ansåg det vara betänkligt att lemna bifall till H. M:ts proposition. Hr Almgren trodde deremot, att om deuna ej beviljades, man då snart kunde ba att emotse en ny riksdag. Hr Gezelius instämde med hr Palander. Hr Schwan uppträdde härefter med ett långt anförande, deri han bland annat mötte den gjorda anmärkningen, att ingen redovisning blifvit lemnad för de redan erhållna medlen, med den uppgift att, enligt hvad han trodde, hälften af dessa medel ännu icke blifvit I upptagen. Såvidt de upplysningar, talaren hårom erhållit, vore tillförlitliga, kunde han med tillfredsställelse nåmna, att ej ens hela denna summa kommer att användas, utan att det snarare uppstår ett öfverskott. Detta vore väl ingen sådan missräkning, som kunde tillräknas regeringen som ett fel. Reutraliteten hade, enligt talarens åsigt, varit den enda kloka bana, regeringen kunnat beträda. Kunna vi bibehålla denna, så vore det mer än talaren vågade hoppas. Kunna vi deremot ej bibehålla vår neutralitet, och sålunda för Sverge skulle bli fråga om att lägga sitt svärd på endera sidan, så borde vårt land vara så rustadt, att det verkligen kunde väga något. Från denna åsigt hade talaren utgått, då han förra gången talat för anslag för samma sak. Från denna utginge han, då han nu komme att med sin röst understödja H. M:ts ifrågavarande begäran. Talaren sökte ytterligare motivera detta sitt förfarande genom en öfversigt af den närvarande politiska ställningen, af hvilken han slutade till möjligheten af det förhållande, att Sverge omsider likasom 1808 kan komma att stå ensamt till sitt försvar. Af hvad talaren ändtligen såsom ledamot af hemliga utskottet visste, sammanlagdt med hvad i öfrigt vore bekant, fann han det således både nyttigt och rätt, att bevilja den begärda kreditiv-förhöjningen. Hr Stolpe instämde till alla delar med herr Schwan. Hvad denne sagt. var likasom taget ur talarens eget hurvud, men blott klarare, bättre och varmare uttryckt, än han sjelf skulle ha kunnat. Talaren instämde nu med så mycket större glädje, som hr Schwan eljest vanligen röstat på oppositionens sida. Hr Ekenman anslöt sig till hr Schwans yttrande. Hr Henschen önskade, att man finge veta, hvartill medlen skulle användas. IIr Wijk. Man hade betraktat ett bifall till propositionen som ett förtroendevotum. Tal. frågade med anledning häraf, om rådgifvarne förverkat allt förtroende. Hafva de förskingrat statens medel? Tal. trodde ej, att någon skulle våga att påstå detta, huru stor fri talare han än vore. De andra skälen, som här blifvit anförda mot propositionen, vore ej värda att vederläggas. Hvad man i denna väg beviljade, kunde ej vara för mycket. Man handlade väl och rätt, om man nu bifölle, helst man i motsatt fall riskerade, att snart få en urtima riksdag. Tal. anhöll, att detta yttrande finge åtfölja remissen. Hr Roth erkände med tacksamhet K. M:ts aldrig hvilande omtanke för landets väl samt instämde med hr Schwan. Hr Waern yttrade i ett längre anförande bland annat, att de begärda medlen ej kunna åstundas för annat än de eventualiteter, som framdeles kunna komma att inträffa. Tal. ansåg, att man ej borde lemna regeringen utan medel till landets försvar, samt menade, att ett beviljande här ej uttryckte något förtroende för konungens rådgifvare. I likhet med hr Schwan bifogade tal. härtill en öfversigt af den politiska ställningen, hvilken slutade med ungefär samma resultat, som det, hvartill den förstn. kommit, I Hr Rydin sade sig under riksdagens lopp ej hafva utstrött nvarken några vältalighets-blomster eller tistlar sör regeringen. När säderneslandets väl vore i fråga, som nu, borde man ej sästa sig vid missnöjet med rådgifvarne, helst man ej visste, huruvida desse skulle komma att qvarstanna eller ej. Tal. önskade, att statsutskottet måtte skasla bestämda uppgifster, om de verkliga behofven samt i hvad mån Sverige redan bidragit till krigs-rustningarne. Hr Asker ansåg ett beviljande af det begärda både nödvändigt och klokt, samt förenade sig med hir Schwan och Wern. Hr Kock, som ej kunde dela den åsigten, att ett bifall här vore att betrakta som ett förtroendevotum, ansåg det imellertid betänkligt, att i detta nu bestämma sig för eller emot; ty innan utskottet inkommit med frågan utredd, kunna förhållanden inträffa, som gifva I saken en alldeles ny vändning. I Hr Wallenberg önskade, att de medel, som skola utgå, komma att användas till krigsmaterielen. I detta kreditiv, finge man dock ej förbise, ati ett be I I I Propositionen remitterades. I afseende å propositionen om anslag till ett nytt ridhus, 30,000 rdr, förmälde i bondeståndet Jon. CHAristoffersson, att han besett det nuvarande ridhuset och funnit det till väggarne i fullgodt skick, samt att taket äfven varit i likadant tillstånd, om man lade på några nya takpannor, hvadan han afstyrkte bifall. Nils Svensson från Skåne uppgaf, att äfven han beh sett ridhuset och funnit det vara så godt, att ville ! in att göra sig besvär för så li-ro der tillika me edra skogsbetjent Pen 1 fb re gp 2 . på