Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1854, sida 2

låret, hvilka, enligt kirurgen Edlunds intyg, befunnits vara, det ena närmare en tum djupt och det andra 3 linier, samt hvartdera af 3 tums längd. Tilltalade Nilsson (Lappen) medgaf väl att han jemte några kamrater innevarit på värdshuset, derifrån han, utan att ha förorättat någon, blifvit utkörd af Pettersson, som han och hans sällskap sedermera råkat på torget, då Pettersson straxt derpå utropat: aj, jag blef skuren! men hvem som gjort det, visste N. icke; sjelf hade han icke haft knif eller annat skarpt instrument hos sig, följaktligen hade han icke kunnat skära eller sticka någon. Af upplysningsvis hörde personer inhemtades, att sedan Lappen jemte sällskap af Pettersson, på värdinnans uppmaning, blifvit utvisade från värdshuset, hade Lappen med en knif knackat på en glasruta i dörren, under yttrande till Pettersson: kom ut din djefvul. Då Pettersson derefter skulle passera torget, hade Lappen och dennes kamrater närmat sig honom, som i detsamma utropat, att han blifvit skuren, och anmodat tillstädeskomne personer att taga fast Lappen jemte stallbröder, hvilka vid Petterssons rop, sprungit sin kos. LappenX blef också anhållen på Stampgatan, men någon knif fanns då icke hos honom. Påföljande morgon hittades likväl på det ställe, der ban ertappades, en blodig fällknif, som nu förevisades och af en tillstädesvarande person igenkändes såsom Lappen tillhörig. För ransakningens vidare fullföljande öfverlemnades målet till rådhusrättens brottmålsafdelning och LappenNilsson återsändes till häktet. I poliskammaren har flera rättegångsdagar förevarit ransakning med en vanartig Yngling, Carl Edvard Andersson, som någon tid varit intagen på fattigbaracken, men för icke länge sedan rymt derifrån. Under de fjorton dagar han vistats på fri fot har han begått många stölder, hvaribland en genom inbrott hos jungfru Maria Holmström, boende i huset n:o 45 vid Husargatan i Östra Haga, der han tillgripit en större ny blommig shawl, ett större och ett mindre stycke tyg till skjortbröst, 40 aln. shirting, lintyg, strumpor, näsdukar och några böcker. Med hela denna tjufgodsbörda blef han ertappad på en gata i Haga. Dessförinnan hade han, uti instrumentmakaren Jonssons hus på Stampen knipit en grå muff och en dito krage, som tillhörde hustru Charlotte Bengtsson, hvilka persedlar sedermera anhållits hos målaregesällen Lagergrens hustru, Christina, boende i huset n:o tr i Nya Haga. Nämnda Christina Lagergren hade betalt för muslen och kragen en riksdaler (säger I rdr) bko. Men höjden af oförskämd djerfhet hade han visat genom sina besök uti en butik vid Vallgatan, der han flere dagar å rad insmugit sig, den ena gången medtagande ett dussin hvita strumpor, den andra några barnrockar, hvilka han likväl fann för godt att kasta på gatan, då han såg sig upptäckt och förföljd. Vid senare skedd häktning innehade ban tre par dylika strumpor, för hvilkas åtkomst han icke kunnat behörigen redogöra. Målsegaren Holmström, vid polisundersökningen sjelf tillstädes, förmälte att tillgreppet blifvit föröfvadt under hennes frånvaro, då en krampa till det hänglås, hvarmed dörren varit tillstängd till hennes rum, blifvit frånbruten. Efter att först ha nekat, erkände tilltalade Andersson slutligen att han med handen lösryckt krampan, och derefter tillgripit de hos honom anhållna persedlar. Hustru Bengtsson upplyste att muffen och kragen blifvit henne frånstulna under det de, för vädring, varit uthängda på gården till hennes bostad i Jonssons bus på Stampen. Tilltalade Andersson erkände äfven sistnämnde tillgrepp, medgifvande sig ha försålt dessa saker till hustru Lagergren för en riksdaler bko. Målet remitterades och Carl Edvard Andersson återfördes till stadshäktet.