Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1854, sida 1

hvilket dock berättigade mig tro att mina passagerare der ombord skulle erhålla ett sullkomligt godt bemötande. Jag förskaffade dessutom, serskildt för grefve R. biljett till en afstängd koj, dock naturligtvis alltid i mellandäck, enligt hans kontrakt. Jag trodde mig säledes hafva på bästa sätt sörjt för mina der ombord varande passagerare, eburu ingen billigtvis torde kunna fordra att jag för så få personer bordt, hvad jag eljest alltid gör då passagerareantalet är större, ytterligare för deras beqvämlighet medsända särskildt konduktör och kock. Emedlertid synes det af grefve R. skildringar om öfverresan, som skulle alla mina bemödanden för passagerarnes trefnad varit förgäfves, tillfölje af besättningens sjelfsvåld och öfverdåd samt befälets slapphet. Jag beklagar rätt mycket hvad som dervid inträffat för mina i detta frammande skepp ombord varande emigranter, men torde under ofvannämnda exceptionella förhållanden, vara helt och hållit urskuldad derför. Utan att i ringaste mån bestrida det faktiska i grefve R. uppgifter angående ombord förefallet slagsmål och snatteri, samt der befintlig obyra, torde dock böra ihågkommas, att en person med grefve R. samhällsställning, uppfostran och vanor, ser och erfar dylikt med helt annan blick och känslighet, än hvad vanliga mellandäckspassagerare skulle göra, samt att följaktligen en född grefves beskrifning om lifvet i mellandack på ett emigrantskepp, nödvändigt måste blifva något i svart, då deremot en man ur arbetsklassen ombord i mellandäck, finner den platsen oförmodadt bra till sitt pris, och troligen skulle anse åtskilliga af grefve R. klagomål för endast bagateller. Kif och oenighet, samt en och annan gång näfrättens kraftiga argumentation, förekomma lika ofta och lika sällan på emigrantsariyg från Götheborg, som från Liverpool, och torde vara Svårt att afvärja bland 4 å 600 ombord varande personer med lika många lynnen, vore än disciplinen aldrig så strängt uppehälien af kapten. Lika svårt torde det blifva att hålla ep så stor mängd sammanhopade menniskor ren och fri från mer eller mindre ohyra. Dylikt ondt medföljer mellandäcket som detta medföljer skeppet. Häri gäller intet undantag från någon emigranthamn i verlden, och förekommer bland alla nationer. Den, som lik gresve R. uppställer klagomål i detta sall, och icke lätt kan inse det naturliga i detta ledsamma onda, bör undvika mellandäcksplats, och har i så sall vägen öppen till kajutan mot bögre passageafgift, eller bör göra öfverfarten med någon splendid ångbåt, mot ännu dyrare frakt. Man betänke endast den låga passageafgiften i mellandäck, och man skall då måhända förstå, att denna plats ingalunda egnar sig för folk vanda vid den utsoktaste propret och komfort, för hvilka dock alla ofvansagda olägenheter naturligtvis måste förefalla högst motbjudande, men som säkerligen ej ha den vidriga betydelse för dem, som mellandäcksplatsen egentligen är inrättad för. Emedlertid erkännes att ordning och snygghet kan mer och mindre väl iakttagas äfven der, som till en del bör bero på kaptens och Rederiets arrangementer, öch vågar jag försäkra, att de till min disposition varande skepp äfven i detta fall intaga ett framstående rum. Emedlertid synes det, som sagdt, att grefve R. resa i mellandäcksplats, genom flera ledsamma omständigheter, de må nu varit verkliga eller i någon mån inbillade, befunnits långt ifrån angenäm. Att likväl förhållandet skulle i väsendtlig mån blifvit annorlunda, och äfven hans omdöme öfver routen via Liverpool följaktligen utfallit fullkomligt tillfredsställande, om ej ofvan antydda, vid tillfället varande brist på fartyg ägt rum, derom är jag förvissad. För dem som redan på förhand måhända föresatt sig att, af en eller annan orsak, utdömma emigrations-linien från