Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1854, sida 2

egen rätt och för Europas bästa; då denna makt bildar en nationel armå, under pohlska chefer, och till denna organisation använder de poblska soldater, af hvilka de truppers leder, som kallas tillsammans, äro uppfyllda. Då, men endast då, skynden alla dit, samlen eder från alla håll omkring den verkliga nationella fanan; förklaren högt att J icke viljen döda hvarandra; uttågen såsom en man, till edert fäderneslands befrielse, mot den, som vill motsätta sig rättvisans bud och Europas röst. Pohlackarne hafva alltför ofta blifvit bedragna i sina förhoppningar; alltför ofta hafva de sett lattsinnigt trodda löften gå upp i rök; alltför ofta hafva de stigit fram vid första ljusstråle, som synts dem gynnsam och, offer för sin förtröstan, hafva de icke skördat annat än förökade olyckor af den lätthet, hvarmed de följt impulserna från andra. Bibehållen nu, i alla delar af ert land, er kloka och lugna hållning; afbiden händelserna; detta är ett råd, som alla Pohlens uppriktiga vänner gifva. Det tålmodiga lugn, som nu råder i Pohlen, härflyter icke af ett tynande och döende tillstånd, såsom några förmoda; det är tvertom ett bevis på klokhet och förtänksamhet, tecknet till lif, till inre styrka hos en nation, som vet att hålla sig tillbaka och skall visa så mycket mera kraft, då ögonblicket för dennas utveckling är inne. lakktagen, käre landsmän, detta uppförande, som i det detsamma sätter er i skydd mot den största af olyckor, den att blifva söndrade, skall föra er till ert heliga mål, eller åtminstone, hvilken lott Gud än åt eder bestämdt, sätta er i skydd mot förökade missöden. De af Försynen hopade tilldragelser, hvilka hittills timat, böra stärka och föröka vår tro på den gudomliga godheten och rättvisan. Det skall kanske blifva vårt fädernesland, som, utan att vare sig det eller någon annan sådant förutsett, skall lägga tyngden i vågskålen vid lösningen af den närvarande krisen. Emottagen, mina kära landsmän, uttrycket af det brinnande löftesoffer, som jag i förening med eder gör för vårt olyckliga fädernesland. Eder tillgifne och trogne landsman Paris d. 26 Aug. 1854. A. Czartorisky. ÖSTERSJÖN. En korrespondens i Monitören från Ledsund af d. 5 dennes innehåller följande rätt interessanta detaljer:1822 besökte kejsar Nicolaus, då storfurste och chef för ryska ingeniörkorpsen, Åland. Tvärtemot de generalers tanka, som förut besökt stället, utsåg han Lumparesjerden eller Bomarsund till medelpunkten för ett vigtigt etablissement. På samma gång fattade han och utkastade planen till befästningarne, hvilken gillades af kejsar Alexander, hans bror, och hvilken sedermera endast undergick några obetydliga förändringar. Denna plan kom likväl, till följe af särskilta omständigheter, först några år senare till verkställighet. Omkring år 1830 befalte kejsar Nicolaus att arbetena skulle börja och de bedrefvos med största kraft och under oupphörligt nya svårigheter. Dessa hinder hejdade icke ryska regeringen, som sullföljde sitt verk med sin vaniiga ihärdighet, och man kan anse, att Ryssland om 5 eller 6 år på sin höjd, efter 30 års oupphörligt arbete, skulle uti Lumparefjerden haft en örlogshamn, i alla hänseenden en värdig medtäflare till Sveaborg, men geograsiskt mera nyttig än denna plats för dess framtidsplaner. Under de 24 år som användts på grundläggandet af Bomarsund, der man måst skapa allt, organisera allt, kan man beräkna att efter noggrannaste uppskattningar Ryssland bekostat ungesar 30 millioner francs på dessa arbeten, utan att räkna de ganska ansenliga summor som truppernas och materielens underhåll kostat. I det ögonblick anfallet å Bomarsund skedde, bestodo försvarsverken af 1) det halfcirkelsormiga husvudsastet, bygdt vid ändan af sjerden, några metres ) från stranden. Det var 254 metres långt och 95 metres bredt. Det hade en dubbel rad af kasemattor. Dess artilleri bestod af 20 haubitzer af malm, 80 andra kanoner af malm; 7 fältpjeser af bronz, 10 d:o af malm, och 3 mörsare. Det återstod dessutom i detta fäste 10 å 12,000 kilogrammer krut och 18,000 kulor och granater. 2) Södra tornet, 42 metres i diameter och bestyckadt med 17 kanoner. 3) Norra tornet af samma storlek och bestyckning, 4) Prestötorn, beläget på ön af samma namn och bestyckadt med 10 kanoner. ) En metre är ungefär 13 sv. aln. — — —-—-———-—--—— Ä —— ÖV — — o vLZ — rn.