Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 september 1854, sida 2

Utrikes Nyheter. POLEN. Furst Czartoriskys sändebref till hans landsmän, Polackarna, har följande lydelse: Mina kära landsmän! Efter skiftande och bedrägliga vexlingar, efter hårda erfarenheter, som kanske varit för oss nödvändiga, synes det såsom om Försynen, tillfredsställd af det sätt, på hvilket vi genomgått de framfarna pröfningarne, nu ville förunna oss sitt beskydd. Tilldragelser, hvilka ingen mensklig vishet kunnat förutse, som den till och med velat förekomma, hafva oförmodadt utveckladt sig och kunna helt och hållet förändra Europas belägenhet. De stora makterna, af hvilka några lyftat sin hand till vår förstörelse, hvilken de andra tillåtit, i det dessa länge förblifvit mer eller mindre likgiltiga för vårt öde, hafva kommit derhän att inse, de förra: de vådliga följder, som Pohlens delning för Europa medfört, de sednare: att betänka, huru mycken säkerhet och huru många fördelar Pohlens återupprättande kan medföra. Pohlen framställer sig, utan att dess namn ännu blifvit nämndt, på sätt och vis genom sakernas tvång för nationernas, kabinetternas och de europeiska statsmännens tanke. Ständigt vittne till dessa betydelsefulla omständigheter; i stånd att på nära håll uppskatta dem; vårdare af edra intressen hos utlandet; tolk af edra afsigter — har jag beslutat att för er, mina kära landsmän, framlägga följande åsigt. Hela pohlska nationen, i de vidsträckta provinser, som utgöra vårt land, vill enhälligt och framför allt sitt oberoende; alla pohlackar, hvilken opinion de än må tillhöra, instämma uti erkännandet att om, genom Försynens planer, de blifva kallade att deltaga i striden, de skola hafva behof af en energisk styrelse och, så att säga militärisk, så länge kampen varade. Denna suveräna och enhälliga vilja, ett grundbevis på nationens lifskraft och ett band, som förenar oss till ett gemensamt helt, utesluter tillträdet för hvarje parti, som skulle vilja störa denna enstämmighet genom en förtidig diskussion öfver det regeringssätt, som det skulle försöka förmå landet att antaga. Då oberoendet en gång är återeröfradt, bör nationen ensam ega rätt att bestämma öfver sin regeringsform, och af sig sjelf känna det tillbörliga uti att visa aktning för de råd, som vänskapliga makter kunna gifva. Den poblska emigrationen, som är friare i sina rörelser och icke i lika grad hålles tillbaka, bör icke motsätta sig nationalviljan; dess enda uppgift är att vaka, uppoffra sig, i utlandet, för moderlandets intressen, så lange detta är smidt i bojor och, då dessa, om Gud så vill, blifvit krossade, lyda den nationella impulsen. Man säger, käre landsmän, att J öfverallt gjort en lugnets och klokhetens sammansvärjning. Bemöden er att rättfärdiga och förverkliga denna beskyllning! Emottagen de anbud, man kan vilja göra eder, från bvilken sida de än må komma; men innan 1 dertill sätten fullkomlig lit, innan J låten förmå er till någon egen handling, fordren verkliga garantier. De äro det, då makterna eller en af dem hafva förklarat att ett oberoende och starkt Pohlen bör existera, med sia we AA—