Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1854, sida 2

gift, att han begärt tala vid Bruno: att han icke heller till Billing, som afhemtade honom, yttrade någon obenägenhet att gå upp till Bruno (Märk: Billings vittnesmål, att L. vägrat följa honom, uteslöts ur ransakningsprotokollerna och Rådhusrättens ordförande förklarade detta ej angå Långström!) — Vidare bedyrar Bruno, Åatt han vid intet annat tillfälle burit hand, brukat våld eller med befallning åstadkommit våld på Långström?, emedan dennes fängslande verkställdes af Roos och Canzler, utan någon befallning af Bruno, som ÅLej ägde rätt att förhindra denna åtgärd m. m. af samma halt. Slutligen förmenar Bruno, att brännskadan å Långströms hand vållats af honom sjelf, genom handens nednållande i soppa eller het välling (om natten mellan kl. 11 och 7 på morgonen!) Efter denna ransakning och förklaring skulle Rådhusrätten fälla sitt utslag. Vi vilja afbida detta utslag, innan vi närmare bedömma saken, som dessutom talar tillräckligt för sig sjelf.