Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1854, sida 2

Inarikes Nyheter. Götheborg. Enligt tillkännagifvande af Domhafvanden i orten, har innevarande års lagtima Hösteting med Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs härader, hvilket varit utsatt att börjas i Qviström den 10:de nästk. Oktober, blifvit uppskjutet till den 31:ste i samma månad. Under rubriken ,,Göteborgs Konstsinne, läses i ,,Friskytten följande: Göteborgs samhälle, rikt, storsint, uppoffrande för det kommunala bästa, har gjort sin stad till en medtäflarinna åt Stockholm, hotande att genom dyrbarheten i toalett fördunkla Malardrottningens naturliga behag. Men rikets andra stad göre hvad den vill för att nå detta mål, skall den dock aldrig hinna dit förrän den upprest dessa offentliga byggnader, dessa aristokratiska palatser, dessa mångsekelgamla kyrkor, dessa minnesdigra statyer, utan hvilka ädelhet och höghet icke kunna tänkas hos en stad. En början har Göteborg gjort. Det har förskrifvit en bild af sin fader Gustaf II Adolf; det är färdigt att aftäcka den på samma tid som Stockholm skall få skåda dragen af sin grundläggare. Med skyldig uppmärksamhet har Göteborg sändt en deputation till Stockholm för att inbjuda H. M. Konungen att öfvervara Gustaf Adolf-statyens aftäckande. Konungen har vägrat. Man fruktar under närvarande omständigheter jemnförelsen med den monark, som icke lät af några konsiderationer afhälla sig från striden mot romerska kejsaren. Det är icke första gången Göteborg beredt sig på besök af sin konung, för Sve iges storheters skull. Fältmarskalken Rutger von Ascheberg dog i Göteborg. Sorgeposten anlände till konung Carl XI, och han reste från Stockholm till Göteborg för att bevista jordsastningen af Sin käre lärosader i krigskonsten. Aschebergs lik och hans efterkommandes har hvilat intill denna tiden i ett präktigt grafchor invid högchoret af Tyska kyrkan i Göteborg. Ingen främling, ingen resande har underlåtit att gifva en gärd af vördnad vid monumentet öfver en af Sveriges tappraste, skarpsinnigaste och ädlaste fältherrar. Nyare tiders upplysning, som först blifvit införd i Göteborg, skulle äfven utsträckas till kyrkan. Man behöfde en plats för gasrörens inledande och en ännu större för värmapparat. Man fann Rutger von Aschebergs grafchor beqvämast. Man utrymde det, och Aschebergs lik står nu på kyrkogården i sin kopparkista, utsatt för tjufvar, som icke heller lära lemnat tillfället obegagnadt att plundra kistan på dess prydnader. Det är ett olyckligt upprepande af den vandalism, som förstörde Carlsporten, hvilken Dahlberg hade byggt och som lyckligtvis finnes qvar i hans Suecia Antiqua et Hodierna. I Paris låter man Porte St. Denis och Porte St. Antoine stå qvar i deras gamla skick. Till och med i det praktiska London lemnar man Temple Bar orubbad. Om åtminstone den tyske arkitekten Kauffman, som rådde till Calsportens borttagande, äfven hade ingifvit Göteborgarne att sålja den åt England, så hade de kanske fått bättre betaldt än då den såldes åt Svenskar!