Afrikas nationer — christna fruntimmer på soderhafsöarne — fromma, älskande systrar öfver hela jorden, på hvilkas tillvaro m:ll Bremer tror, utan att hafva sett Er, som hon älskar, utan att känna Er — räcken Edra händer åt m:ll Bremer-. Föreningens föremål är att vara en allians, som skall utsträcka ssitt helande, pånyttfödande inflytande öfver hela verlden. De bestämda förslagen till verkställande af denna stora ide äro följande: 1. En kommitte skall finnas i hvarje lands hufvudstad, hvilken skall ställa sig i förbindelse med alla fruntimmerssällskap i landet och granska beskaffenheten af dem alla. 2. Centralkommitteen skall ställa sig i förbindelse med liknande centralkommittker i alla länder. 3. Meddelanden ske genom portofria cirkulärer åtminstone en gång om året. Att emedlertid börja med en mycket liten invändning: har m:ll Bremer ringaste id om hvad kostnaden skulle varazför uppsättandet af en årlig berättelse af den art hon föreslår, i ett sådant land som vårt eget — om dessa ändlösa korrespondenser — om de skaror af skrifvare allt detta innebär ? Detta kunde man likväl förbise, om ej mera väsentliga inkast låge i vägen. Qvinnans inflytande är gränslöst i verlden; såsom mödrar, hustrur, systrar, döttrar hafva vi dem att tacka för nästan hvarje smula sann lycka vi njuta under vår färd från vaggan till grafven. Hvarhelst olyckan drabbar, eländet trycker, eller sjukdomen fjettrar den lidandes lemmar vid plågobädden, der skola de vara tillstades med deltagandet i sina blickar och verksam kärlek i sina hjertan. Men vi tro fullt och fast, att valet af föremålen för hennes deltagande måste öfverlåtas åt qvinnan sjelf, och att hvarje försök att exercera henne in i en välgörenhetsbataljons afmätta steg, som marcherar fram för att understödja verlden i allmänhet, skulle helt och hållet misslyckas. I välgorenhet, liksom i allting öfrigt — om vi få hemta bevis från praktiken hos de bästa och välvilligaste ibland dem — visa sig fruntimren mest till sin fördel i det egna hemmets lugn. Olverlåt åt dem sjelfva att uppsöka den fattige grannen och den fattige grannens sjuka barn och att meddela hjelp på deras eget sätt. Huru många steg som helst utom denna heliga krets äro tillsammans icke så beundransvärda, som de som sörblifva derinom. vi hafva aldrig hört talas om någon verklig nytta för menskligheten, som har haft sin upprinnelse från högtsväfvande qvinliga bemödanden att pånyttföda menniskoslägtet. — Låtom oss slutligen taga i skärskådande vissa speciella föremål, som m:ll Bremer utpekar såsom företrädesvis värda hennes vackra systrars uppmärksamhet — barnens uppfostran, fångars förbättring, omsorgen om sjuka och åldriga. Säkerligen hafva i hvarje europeiskt land, med hvilket vi äro bekante, några bemödanden blifvit gjorda till realiserande af så beskaffade ändamål, utan att förstöra helgden af qvinnans enskilta lif. Om m:II B. endast ville taga i betragtande, huru gränslös och oemotståndlig qvinnans indirekta verksamhet alltid måste vara i hvarje land, skulle hon näppeligen drifva sina systrar i en rigtning, som måste allvarsamt skada detta slags inflytande, utan någon motsvarande förEE — not. herr Chollet HQ8 . qBN,