Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1854, sida 2

dens sagoland, Ralifornien, halva vi lör 680nen det intressanta skådespelet af amerikanska kolonister — rödjare för den modernaste af all modern kultur — och kineser — arftagare af menniskoslägtets uräldsta bildning — förenade i gemensamma odlingsföretag. Redan vill man se, huru, sedan atlantiska och stilla hafven blifvit genom jernvägar och kanaler förenade, Columbi plan för en ny rigtning af den österländska handeln skall blifva verkliggjord, och huru denna handel, som i alla tider gjort mäktiga de nationer, hvilka haft den i sina händer, som efter hvarandra riktat Tyrus, Venedig, Amsterdam, London, skall i sin ordning äfvenväl rikta de nordamerikanska hamnarne och enkannerligen bidraga att göra Newyork till verldens största handelsstad. Jag har visat, att Förenta Staternas folkmängd redan i nästa århundrade skall blifva jemförlig med hela Europas; — och det amerikanska folket — ehuru spridt öfver en verldsdel, dock genom förträffliga inre kommunikationer liksom koncentreradt inom en cirkel af endast måttlig omkrets; starkt genom besittningen af omätliga naturrikedomar — en fruktbar jordmån, som framalstrar nästan alla slag af för menniskan nyttiga växter — ädla och oadla metaller af många slag — outtömliga stenkolsgrufvor; starkt genom besittningen af verldshandeln och herraväldet på hafvet, som — man kan, att döma efter hvad man nu ser, ej tvisla derpå — skall ryckas ur händerna på det stolta Albion; starkt genom en andlig och industriel verksamhet, hvilken redan, så långt den hittills gått, är i högsta grad märkvärdig och losvar den kraftigaste utveckling; starkt, än vidare, fastän söndersplittradt i så många olika stater, med till en del olika intressen, genom gemensam: het i språk, gemensamhet i lagar, gemensamhet i bildning — skall, under åtnjutande af de förmåner, dem en hög civilisation och en fri politisk författning skänka, blifva mäktigare än något annat folk i äldre eller nyare tider varit. Se der en tafla, som amerikanen, uppfylld al ett ungdomligt mod och hopp, städse har för ögonen; och ehuruväl tvislet gerna kastar sina skuggor öfver äfven de ljusaste förhoppningar, så måste man bekänna, att i fråga om det amerikanska folkets framtida storhet och makt inga förhoppningar kunna anses såsom för djerfva. Ej heller stadnar sramtidsblicken vid det nu sagda. Amerikanens nationela ärelystnad har ännu högre mål i sigte. Den tillfredsställes af ingenting mindre än spridandet af den amerikanska bildningens förmåner öfver verlden. Att genom Canadas annexation — som otvifvelaktigt, och det med Englands frivilliga begifvande, snart nog skall komma att verkställas — göra de nuvarande brittiska kolonierna delaktiga af Förenta Staternas blomstring; att genom det vidare utförandet af den rol, som börjat med annexationen af Texas samt eröfringen af Nya Mexiko och Californien — näst i ordningen kommer Cuba och Mexiko — ingjuta friskbet och kraft uti en civilisation, som den dolska Spanska nationaliteten ej förmått att lifva; att med mera styrka och framgång, än det aflägsna England hittills kunnat, från besittningarne vid stilla hafvet öfverföra modern bildning till Asiens och Oceaniens folkslag; att — i det sjelfva slasveriets förbannelse vändes till en välsignelse — genom negrernas småningom skeende uppfostran och utflyttning eröfra Afrikas så otillgängliga verldsdei för civilisationen: att i allmänhet taga ledningen uti det stora arbetet till civilisationens utbredande till alla länder och folkslag: — se der ett schema för amerikanernas verksamhet såsom kulturfolk. Europa det gamla moderlandet — söndersplittradt af inre strider, och utan förmåga alt frigöra sig från hindren och tvånget af föråldrade bildningselementer äfven Europa skall från Amerika erhålla en ny anda och ett friskare lif, och i denna mening den folksägen förverkligas, som var gängse i sextonde århundradet, och som bland annat lockade upptäckaren af Florida ut på sin upptäcktsresa, att det nemligen i nya verlden skulle finnas ett lifselixir med förmåga att föryngra och förlänga menniskolifvet. Och om, enligt en mörkare verldsåsigt, de europeiska folken skulle, i en närmare eller aflägsnare framtid, hafva utspelat sin rol i kulturhistorien och deras öde skulle blifva att återsalla i barbari, så skall Amerika tillika vara att anse såsom den Noachsark, på hvilken det behagat Försynen att rädda civilisationens under århundraden samlade skatter. Så der ungefärligen tänker man i Amerika; och sådana förhoppningar och sådana anspråk uttalas utan en skymt af tvekan eller misströstan. År, månne, alltsammans endast tomma drömmar eller ett öfvermodigt skryt? Nej, det är hvarken drömmar eller skryt, utan, snart sagdt, verkligheten för våra ögon! och det gifves i hela verldshistorien intet märkvärdigare saktum, än detta oerhördt kolossala rike i Il Amarika hvarce HÄ. Foijalfva