Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1854, sida 1

inskränkte bränningstiden för nästa höst till II dagar, så fruktade vi högeligen, att saken kommit på en farlig villovag. Farhägorna detta hänseende hafva med hvarje dag blifvit allt större och hafva slutligen framkallat så stora betänkligheter mot det särskilta utskottets förslag, att vi sätta ifråga huruvida det ej rent al vore bättre att blifva -vid det gamla än att antaga detta nya. De anledningar, som framkallat dessa betänkligheter äro: dels att detta lagförslag återkallat till lif det-7 olyckliga husbehofsintresset, som var på en god väg att gå under, dels att lönnbränningen hotar att tillintetgöra alla frukterna af en lag, som ju afser tillverkningens inskränkning och varans deraf följande fördyrande. Det är nemligen ett faktum, att under de gamla förhållandena fabriksbränningen tagit så öfverhand och gjort den s. k. husbehossbranningen så litet lönande, Åatt på en mängd orter den ssednare i högst väsentlig mån förminskats, och på några alldeles upphört. (vi känna socknar der bränvinspannornes antal nedgått från 50 å 60 till 5 a 6, således till en tiondedel mot hvad de varit.) De i år genom de konstlade lagstiftningsåtgärderna framkallade höga branvinspriser hafva åter uppkallat dessa husbehofspannor till full verksamhet, och då man sålunda med en liten panna kunnat förtjena sina 10 å 20 rdr om dagen, så har man åter börjat betrakta denna näringsgren såsom högst vinstgifvande och dess upphäfvande såsom ett ingrepp i en loslig födkrok. I sin kortsynthet ser man nemligen ej att de höga bränvinspriser, som herrskat, varit ett undantagsförhållande, som icke länge kan sortsara. Hade emellertid de många ingreppen från lagstiftningens och administrationens sida ej inträffat och soljaktligen priserna ej stigit till den höjd de nu gjort, så hade den kära husbehofspannan ej lönat sig och följaktligen ej heller kommit fram, och man skulle då icke hafva så ifrigt vidhängt en handtering, hvaraf man ej ägt någon nytta. Likasom det, i all välmening — vi tvisla ej derpå) — fattade beslutet om bränvinstillverkningens inskränkning under förlidet och innevarande år icke verkade hvad man å syftade, eller produktionens inskränkning, utan fastmer motsatsen, så verkade det äfven i det afseende förderfligt, att det väckte det slocknande husbehofsbränningsintresset till nytt lis. Åtgärden lemnar alltså ett bland de mest slående bevis för vådan och skadligheten af undantagsföreskrifter inom det industriella lifvet. Men detta förhållande, så menligt det än må vara, träder dock i skuggan för ett vida menligare, vi mena läånnbrånningen. Underrätteldser från flera delar af landet gifva vid handen, att redan under innevarande sommar denna nesliga handtering blisvit drifven i ganska stor skala. Så har man omtalat en socken i Westergöthland, hvarest man brännt bränvin på de gamla, nu åter framdragna lyftpannorna nästan i hvart hus. Der mera komplicerade ) Likväl äger det all sannolikhet, att denna välmening blifvit begagnad i egennyttig afsigt af åtskilliga större bränvinsspekulanter, som spekulerat på höga priser. Deras väl anlagda planer hafva ock krönis med en lysande framgång. OJOJ RR thrine och sade i högfärdig insåg hon nogsa