Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1854, sida 2

Utrikes Nyheter. De i går anlända postunderrättelser innehålla inga färskare nyheter, än de som redan meddelats genom våra telegrafdepecher från lelsingborg. Ännu saknas några detaljer beträffande de Senaste blodiga tilldragelserna i Madrid. Man vet ännu icke bestämdt hvarför den belgiska ministeren ingifvit sin afskedsansökan, men ryktet nämner, utom frågan om de sranska slyktingarnes uppehåll, en genomgripande oenighet med prestpartiet. Af danska tidningarnes telegrafdepescher finner man, att det är sjelfva Monitören, som innehåller Bomarsunds dom. Bemalte officiella organ berättar, att fåstningsverken vid Bomarsund skola raseras. De många olika berättelserna om branden i Varna öfverensstämma nästan alla deri, att besskylla Grekerna för att bafva anstiftat densamma. Troligen hafva de dertill blifvit eggade af ryska agenter. I en telegrafdepesch från Hamburg förekommer en notis från Varna af den 24 Augusti, enligt hvilken en stor del af trupperna då voro inskeppade. Det förljudes, att Omer Pascha sörgälves sökt genomdrifva, att Österrikarne skulle göra front emot Pruth och emot nordost, der deras närvaro skulle vara af långt större betydelse än i Wallachiet, hvilket han sjelf känner: sig nog stark att hålla besatt. Wienerbladen sortsara att påstå, att Omer Pascha efter Österrikarnrs inmarsch i Buka rest skall draga sina trupper derifrån och an vända hela sin styrka till operationer -emot Bessarabien. Men denna åsigt synes sakna tillförlitlig grund. Euligt enskilta meddelanden i den halfofficiella Pr. Cor. kan hela det antal trupper, som för ögonblicket befinna sig i konungariket Polen, anslås till 90 100,000 man med 350 kanoner. DANMARK. möte den 29 Augusti antagna 4 resolutioner hafva följande lydelse: Vi anse statsrådets förfarande att tillråda kungen att utfärda förordningon af den 26 Juli innevarande år om danska monarkiens författning för dess gemensamma angelägenheter, utan att den för konungarikets del har varit framlagd för danska riksdagen, för att vara stridande såväl emot de af regeringen gifna löften som emot grundlagens bestämmelser. 2) I denna sorordnings föreskrifter om sammansättningen af detta helstatsriksråd och om dess blott rådgifvande inflytelse på lagstiftning och statshushållning, se vi en förnekelse af de grundsatser, som äro väsentliga för en fri författning, och på hvilka vår grundlag är bygd. 3) Vi lite på riksdagens enighet och fasthet gent emot en ministår, som icke kan besitta landets förtroende, efter att den såväl för helstaten som för enskilta delar af landet tillrådt författningslagar, som stå i en sådan strid med Danmarks grundlag, att de måste bidraga att splittra i stället för att förena, — och efter att den har antydt en förtolkning af det för Slesvig tagna förbehåll, hvilken icke stämmer öfverens med verkliga meningen, den statsrädet uttryckligen vidkänts d. 13 Febr. 1852, en förtolkning, hvars begagnande till ingrepp i den grundlag, som af konung och folk antagits till obrottslig efterlefnad, skall kunna förorsaka skakningar, hvilkas följder ingen kan beräkna. 4) Vi vilje som borgare i ett fritt land göra allt hvad vi förmå för att hvarje beslut, som riksdagen måue fatta för bandbafvandet af folkets rätt, erhåller sin fulla författningsenliga betydelse, Dessa resolutioner blefvo icke genom någon öfverrumpling aflockade församlingen; deras betydelse blef grundligt utvecklad af hrr N. P. Hansen, Jacobsen och Broberg. Man höll sig icke till några allmänna satser, utan gick straxt De vid grundlagsföreningens