Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1854, sida 2

I sluten att icke gå med. Dock kunde man fråga regementet. Detta skedde och regementets Svar utföll i samma anda som öfverstens. Kyssarne föranstaltade nu en afskedsmåltid för 2 dvv991 skrifves under d. 14 Aug. till TriesterZeit., s att chefen för milisen i Moldau söker förmå denna att ansluta sig till ryska armen. Har stöter dock pä ett sådant motstånd, att der syackra planen svårligen lär lyckas. Ett försök i den vägen har nyligen sket med en del af wallachiska milisen. Från Bukarest berättas, att 3:dje wallachiska regementet vid Buseo uppmanades att ingå i ryska armåen och, när det vagrades, frånröfvades regementet af Ryssarne sina vapen och munderingar. Rörande detta dåd förefinnas flera berättelser. Så till exempel skrifves till Köln. Zeit.: Tredje regementet af wallachiska armåen (1800 man starkt) stod med sin öfverste Wladiano i Buseo, der det användes till handräckning i ryska saltbagerierna. Nar Ryssarne skulle aftåga, uppfordrade de först öfversten, sedan regementet att gå med dem öfver gränsen. Osversten förklarade, att han icke kunde göra detta utan befallning från sina förmän i Bukarest, och att han var fast beWallacherna och företogo afväpningen i det ögonblick, då Wallacherna sutto till bords och hade stält sina gevär ilrån sig. Tvåhundra af dessa Wallacher hade redan inträffat i BukaI rest. Satellit meddelar om samma tilldragelse en berättelse af ett ögonvittne, enligt hvilket Wallacherna efter sin afväpning blifvit plundrade af Kosakerna, som varit så närgångna att de sråntagit dem uniformerna och skorna och endast lemnat dem quar byxorna och skjortan. Till Wanderer skrifves, att manskapet i detta utblottade skick ankommit till Bukarest och meddelar vidare följande: Den ryska estertrupp af Kosacker, som stannade i Buseo, började derefter att plundra stadens invånare. Några af dessa funno tillfälle att fly och anropade den ett stycke derifrån stationerade turkiska förtruppen om hjelp och skydd för den svårt hemsökta staden. Genast afsändes några squadroner, hvilka redo hela natten och, I förde af wallachiska vägvisare, i dagbräckningen inträngde i staden, utan att hafva observerats af ryska förposterna, och öfverrumplade Kosackerna. Det uppstod en häftig strid på gatorna, vid hvilken invånarne lemnade Turkarne verksam hjelp och som slutade sålunda, att Kosackarne utkastades ur staden och fingo lemna i sticket det vid Wallachernas plundring erhållna bytet. Huru stor Kosackernas förlust varit är icke bekant; flera fångna Kosacker ha införts till Bukarest. Från Braila omtalas följande tilldragelse. Vid en med ryska och wallachiska artilleriet gemensamt hållen mönstring, red general Läders framför fronten och frågade huru det kom sig, att så många af wallachiska soldaterna deserterade. Det svarades, att de saknade icke kunde betraktas som desertörer, emedan de återvändt till Bukarest och anmält sig hos vederbörande myndighet. De ville bara icke marschera till Ryssland och hela artilleriet hade beslutat att heldre dö, än låta bortföra sig i ett främmande land. Nå väl, sade generalen, då ären J icke eller värdige alt äga några vapen. Man omringade derpå Wailacherna och fråntog dem kanonerna, hela anspannet, sidogevären och tillochmed kaskarne från hufvudet. SPANIEN. J. des Debats, Augsb. allg. Zeit. och andra s. k. konservatift-liberala tidningar skildra tillståndet i detta land så mörkt som möjligt, tala vidt och bredt om de faror hvari monarkien sväfvar samt förespå en allmän anarki derstädes, af hvilken en militär-diktatyr blir den oundvikliga följden. bDeras skildringar lida dock af påtagliga öfverdrister och för öfrigt kan med fog frågas: Hvem har frammanat revolutionen? Var monarkien i Juni icke i större fara, i såmre händer? Var icke Spanien då närmare diktatyren än nu i Augusti? Att regeringen, när den lyckats vinna mera stadga, tager itu med det andliga ståndet och upphäfver det senaste landsförderfliga konkordatet med Rom, derom bör man väl kunna vara förvissad. Den har redan vidtagit en andamålsenlig åtgärd för att betrygga sig emot presterskapets angrepp och hindra förnyandet af den skandal, som presterna i Sardinien förorsakade genom sina fräcka utfall på predikstolarne emot landets författning. Ett kungligt dekret förbjuder biskoparne att under hvilken förevänning som helst lagga hinder i vägen för tryckfrihetens utöfvande i deras stift. Ett annat dekret förbjuder presterna vid de strängaste straff att i sina predikningar inblanda för religionen främmande ämnen. De böter och processkostnader, som tidningarne ådömts enligt presslagen af d. 2 April 1853, blifva i kraft af ett kungligt dekret dem återställda, med undantag af de fillfållen, der 1 a