om din son, och han sjelf berömmer din hönssrikassk. så kan! du nog draga nattmössan öfver öronen på mig och få mig att låtsa icke marka, om han någon gång emellanåt fäller en ek eller bok, som icke tillhör honom. Nej, min bäste herr timmerhandlare! Det duger ej att sorsöka den der methoden med mig. Ni kan slå så mycket gräs ni behagar på kommunens mark. men ni får icke så mycket som en pinne på mitt område, utan. att ni betalt den. Utan att direkte ge med sig, gjorde Mariane likväl en liten rörelse med hufvudet, hvilken skulle antyda, att det, när allt! kom omkring, i sjelfva verket kunde ligga någon sanning i det hennes man yttrat. — Nåväl! Det är icke värdt att tala vidare om saken! 34.: de hon med en suck; men ett vill du väl icke förneka: att parisaren är kär i Cathrine? Skogvaktaren reste sig förtörnad. — Hvad är på sarde? Har du något emot honom? Det ar en mycket galant ung man, sortsor den gamla med sin vanliga envishet. — Allt sör galant! svarade Watrin. — Och rik ar han afven! — Alltför rik! — Och hygglig! — Alltför hygglig! För satan, han är så hygglig, att han snart kan få med mig att göra! — Du måste dock medge, att det skulle vara ett godt parti för den stackars Cathrine. — För Cathrine? Ingenting är för godt eller för vackert för Cathrine, icke ens din egen son! — Ja, derom kan då visst icke bli fråga. — Hvarför icke? — För religionens skull, sade den gamla med en suck. — Ja visst, för det Cathrine är protestant liksom hennes far. Alltid den gamla visan! — Ja det är visst icke många som fika efter att ha en kättare i sin familj. g — En kättare sådan som Cathrine! Ja då måst: jag vara af en annan sort än alla andra, ty jag tackar hvarje dag nin Gud, att hon hörer till de våra. L — Det finnes alldeles ingen ätskilnad på kättare, fortfor den gamla med mycken hallstarrighet. I den senaste predikan, som jag hörde af herr biskopen af Soissons, sade han tydligen, att alla kättare äro fördomda. . ö 7 — — 2