Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1854, sida 3

hållas oförändrad. Tal. ville att minsta silfvermyntet, 10 öre, skulle, i enlighet med Kongl. Maj:ts proposition myntas med ringare halt, nemligen åttalödiga. Såsom skäl derför anfördes myntningskostnaden och myntets litenhet. Dessutom vore det ett kändt faktum, att våra nuvarande minsta silvermynt, en trettiotvåendedelar, hvilka i halt öfvervälffade utländska mynt af samma valör, vandra till utlandet, der de med begärlighet emottagas. — Her Wallenberg, Rinman och Hörnstein försvarade utskottets förslag, hvilket äfven, sedan herr Stolpe begärt votering, antogs med 37 röster emot 8. — Hr Asker anmälde sin reservation mot detta beslut. — De ofriga delarne af betänkandet antogos utan disskussion. I hondeståndets plenum den 18:de var, utom protokolljustering, det enda som förekom, frågan om De cimal-y-temets tillämpning på rikets mynt, så vidt d.n omhandlas i bankout-kottets betänkande N:o 49, hvilket punktvis bifölls. Endast vid fjerde punkten uppstod diskussion, och det om något nytt namn skulle åsättas myntenheten eller om den skulle kallas blutt u iksdaler. Vice talman Svartling, Ola Svensson, Hans Persson, Sahlström, David Andersson, Medin, f. vice talman Nils Persson och Nils Nilsson från Wermland samt Petter Claesson voro alla för att myutenheten skulle benämnas riksdaler riksmyntk, emedan de onsågo sådant undertäua de okunnigas uppfattning af saken; men Ola Månsson, Sahlen, Anders Persson från Örebro län, Per Nilsson, Nyqvist, Erik Ersson från Gefleborgs län och Johannes Nilsson från Skåne funno detta tillägg öfverflödigt samt blott ledande till oreda och missförstånd, då ett nytt namn alltid skulle gifva anledning att förmoda ett nytt värde, ehuru den nya enheten är densamma som allmänheten förut är Yan att i handel och affärer begagna under namn af triksdaler riksgälds. Den sednare meningen segrade också vid vorering med 39 röster emot 33, som voro för benämningen Årissdaler riksmynt. — I Lördagens plenum upplästes först konstitutionsutskottets utlåtande, hvari det gillar talmannens sednaste vägran att framställa proposition på afslag och läggande till handlingarne af särsk. utskottets memorial om vilkoren för bränvinstillverkning, samt de reservationer, som af hrr Ekholm och Dahlgren från Elfsborgs län äro afgifna emot detta utlåtande. Derefter nedlade Bengt Gu Imuvdsson sin protest i protokollet emot denna utgång af saken, och i denna protest instämde en stor del af ståndets ledamöter. Sedan deuna sak var undangjord framställde talmannen proposition på bifall till särskilda utskottets ofvannämnde memorial, hvilken proposition besvarades med blandade ja och nej, hvarpå begärdes votering. Nu uppstod halsannnan timmas diskussion, som handlade om diverse, men som skulle gå ut på att få en kontraproposition bestämd. Många bemedlingsförslag äro framställda och flere hafva yrkat enkelt förkastande af utskottets förslag, derför aberopande 49 3 mom. riksdagsordningen. Ola Månssons bemedlingstörslag var det första i ordningen och ifrågakom derför först; men vid afgörandet om det borde tagas till kontraproposition, begärdes votering. Nu blef fråga om vid denna preliminära votering förkastandet skulle deremot uppställas, men talmannen förklarade sig icke kunna derpå framställa proposition, hvarför saken, då ståndet vid votering med i:delars pluralitet likväl yrkade denna proposition, för tredje gång n förklarades hvila, och frågan om propositionsvägran hänsköts till konstitutionsutskottets afgorande.