Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1854, sida 1

Korrespondens. Stockholm den 22 Aug. Ålands besattande och dervarande sastnings (Bomarsunds intagande af de allierade vestmakternas trupper har här, liksom säkert öfverallt i landet, väckt glädjefulla förhoppningar. Man önskar, att denna början till framgång för nämnde makters företag här i norden, till inskränkning af ryska väldets allt trotsande förstoringslystnad, äfven må kunna fortfara; och man tror, att i sådant fall, vid en fred, vårt land åtminstone skall vinna någon större säkerhet för oförmodade anfall mot hufvudstaden, om Ålands fastland kommer att vid fredslutet återlemnas till oss. Så räsonnera många, kanske de flesta, om man undantager dem, hvilka öfverlemna sig åt föreställningarne att hela Finland skall kunna undanryckas Czarens spira. Dylika föreställningar hafva fått mera lif i dessa dagar, genom de berättelser som hitföras af de många resenärer, hvilka nu begagnat ångsartygens lustresor till Bomarsund, för att beskåda de allierades stridskrafter och den, i långa tider omtalade, men ändock för oss Svenskar nästan okända gränsfästningen. De halva nemligen allmänt hört i synnerhet de pratsamma fransmännen försäkra, att det nu skulle gälla Finland — Sveaborg, Cronstadt, sjelfva Petersburg, o. s. v. Visserligen hör man här omtalas, att nästan dagligen större krigsoch transport-sartyg ankomma till Åland; och i Götheborg torden J väl redan hafva underrättelser om ännu betydligare trupptransporters annalkande till Östersjön. Men ännu synes det dock tvetydigt, om dessa krafter blifva tillräckliga för ett sådant storartadt företag som hela Finlands intagande, och ingenting antyder här, att vår regering anser sig kunna lyssna till de uppmaningar och löften, som likväl påstås fortfarande göras af England och Frankrike. Emedlertid har intagandet af Bomarsund ännu mera bestyrkt, hvad man länge af underrättelser från Finland trott sig känna, nemligen, att ryska försvars-anstalterna och stridskrafterna, med undantag af den vigtiga ryska hufvndstadens och ryska flottans hufvudstationers, vid både finska och ryska östersjö-kusterna varit ganska ringa mot hvad de braskande beskrisningarne i våras (t. ex. Sv. Tidningens) inneburo. Man sinner, att Bomarsunds fästning haft så betydligt mindre garnison, än hvad som för dess fullständiga försvar erfordrats, att hälften af alla skottgluggarne (embrasyrer), och deribland nästan alla i de understa batterierna, så väl i hufvudfästningen, som i tornen voro igenmurade, och att bestyckningen var svag, såväl i antal af stycken, som till des