Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1854, sida 1

mamsell Rigolot förklarat, att om Cathrine Blum blott singe tillbringa ett eller halstannat år i Paris, ville hon, tillochmed utan någon kontant betalning, afstå åt henne hela sin butik för en summa af tvåtusen livres årligen i sex års tid. Detta förslag var alltför vigtigt, för att det icke skulle blifva allvarligt skarskådadt af Wilhelm Watrin och hans hustru. Det beslöts också snart, att Cathrine, med ett rekommen dationsbref från mamsell Rigolot till ett hus i Paris, skulle lemna Villers Cotterts och under ett eller halftannat år uppehålla sig i hufvudstaden. Först då Bernhard och Cathrine skulle skiljas åt, märkte de båda på en gång hvilket värde de egde för hvarandra. Löften att oupphörligt tånka på hvarann, tillskrifva hvarandra mindst tre gånger i veckan, och att bevara en obrottslig trohet utvexlades mellan de håda unga, hvilka tyste, såsom den sanna kärleken har för sed, begrafde sin ljufva hemlighet i sina hjertan. Cathrine hade redan varit borta i tio månader. Under denna långa mellantid hade Berhard tvenne gånger erhållit permission på fyra dagar, hvarför han förnämligast hade att tacka inspektoren, hvilken värderade honom och hans far såsom tvenne utmärkt pålitliga personer. Bernhard hade naturligtvis begagnat denna permission för tvenne utslygter till Paris, hvilka blott bidragit att ännu fastare tillknyta bandet mellan de båda unga. Andtligen var dagen för hennes återkomst inne, och för högtidlighålla densamma, hade inspektorn tillåtit att ett vildsvin skulle få skjutas. Detta var orsaken, hvarföre Frans stigit upp klockan tre på morgonen, hvarför han uppspårat djuret och afgifvit sin rapport till pappa Watrin, hvarför skyttarne från Chavigny samlat sig vid hjortsprånget, och hvarför Bernhard vid det gladaste lynne inträdt i rummet, då det bref, hvilket Mathias hållit framför hans ögon, hastigt kom honom att rynka 0gonbrynen och förvandlade hans glädje till oro.