Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 augusti 1854, sida 1

Cathrine Blum. Af Alexander Dumas. . (Öfversättning.) (Forts. fr. N:o 195.) Konungen af Westphalen glömde icke sitt löfte: en pension af 300 gyllen tillerkändes Fredrik Blums enka; men vid början af år 1814 existerade konungariket Westphalen icke längre, och kung Hieronymus hade upphört att räknas bland krönta hufvuden. Fredrik Blum hade dött i Fransmännens leder ; detta var nog för alt i denna reaktionens tid göra hans hustru illa anskrifven i detta Tyskland, som nu reste sig mot Frankrike. — Hon begaf sig fördenskull på väg med lemningarne af den franska armåen, som gick tillbaka öfver gränsen, och en morgon kom hon med sitt barn på armen och bultade på sin broder Wilhelms dörr. De emottogos af den hederlige Watrin liksom de varit sanda från himlen. Den lilla flickan — hon var då tre år gammal — blef den nioårige Bernhards syster, och modren uppslog sina bopålar i samma rum, der den sårade Fredrik Blum blifvit vårdad. Den stackars qvinnan var tyvärr vida farligare sjuk, än hennes man då varit; sorg och öfveransträngning hade framkallat en bröståkomma, som urartade till en verklig bröstsjukdom och förorsakade döden, i trots af all den sorgsalliga vård, som hennes bror och svagerska slösade på henne. Mot slutet af 1814 var den lilla Cathrine Blum både saderoch moderlos i en ålder af fyra år. Emellertid var hon föräldralös blott till namnet, ty hon! hade genast funnit en far och mor i Wilhelm Watrin och hans hustru, såvida en föriorad far och mor någonsin kunna ersättas. Vi böra också ej glömma, att hon i den unge Bernhard fann den ömmaste broder, och att dessa barn uppväxte, utan att det ringaste bekymra sig om de politiska hvälfningar, hvilka på den tiden satte hela Frankrike i rörelse, och som flera gånger satte deras föräldrars materiella välstånd på spel.