Många tecken hafva under sednaste åren antydt, att anden för federativa föreningar staterna emellan, flytt från Europa. En federation betingar egentligen icke, såsom i Amerika, en konstitutionel och legislativ förening af flera stater, utan den uppstår af sig sjelf af de naturligaste orsaker, i det att klimat, menniskoraser, språk, religion, seder 0. 8s. v. indelat massan af den europeiska befolkningen uti folk och nationer, hvilka genom harmoni skulle så mycket kompaktare hålla tillsammans, ju tydligare det visar sig, att den sednaste organisationen, som är nära ett halft århundrade gammal, i sin natur verkat tillfredsställande för alla delar, ty den har befordrat enighet och välstånd. Sedan början af detta århundrade hafva inga eröfringskrig blifvit förda i Europa, förmodligen till följd af de många fruktlösa försök som gjordes under de 25 åren före 1815. Derigenom framkallades anden för en naturlig och förnuftig sederativ förening, som skulle vara egnad att sätta gräns mot framtida eröfringar, om begäret för sådana åter skulle väckas. Denna ande tycks nu ånyo vakna till ny kraft, ty vi se i hela den nyare tiden, att de irenne största staterna kraftigt och ärligt förenat sig, för att tillbakavisa en agression, som, om den hade blifvit tillåten, ofelbart skulle skakat och utan tvisvel förstört europeiska stats-jämnvigten. En förståndig federativ förening emellan de stora staterna i Europa är alltid och för alla tider önskvärd. Lugnande är det att veta, att Europa, under förhållandenas nuvarande ställning, har att tillbakavisa en fiende, hvars kraft-elementer äro outvecklade och otillräckliga att genomföra en agression, på hvilken alla andra europeiska nationer och i sjelfva ver