Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1854, sida 2

Så berätta Conciderants vänner och anhänBare. ÖSTERSJÖN. Monitören af den 15 innehåller följande utdrag ur amiral Parseval-Deschenes depescher, hvilka räcka till d. 8 den nes: Expeditionskorpsens landstigning verkställdes den 8 kl. 3 på morgonen utan motstånd på 2:ne punkter å ön Lumpar(?) i norra delen af Åländska skärgården. Ett batteri af 5 grofva kanoner förstördes hastigt af franska ångkorvetten Phlegetonoch engelska ångfregatten Amphion och de under lavetternas spilror och vallens ruiner begrasda pjeserna förnaglades af marinsoldaterna på de begge sartygen. Truppkorpsen uppmarscherade på höjderna, som omgåfvo såstningsverken. Ämiral Parseval stod i begrepp att sätta sig i förbindelse med besalhafvande generalen för att genast tillsanda honom nödig materiel. Trupperna voro lifvade af den bästa anda. 3000 man sranskt och engelskt marininsanteri hade utan hinder landstigit i norra delen af Åland. 2 eller 3 fartyg besköto med ganska grofva kanoner fästningstornen, som beherrska Bomarsund. Times meddelar en skrifvelse af d. 8 kl. 4 på morgonen, hvilken likaledes omförmäler den den 8 kl. 3 på morgonen utan hinder verkställda landstigningen och förstöringen af ett batteri. Referenten tillägger: Innan angreppet på fästningsverken kan begynna, gå minst 3 dygn förbi. De grofva kanonerna, af hvilka hvardera väger 45 centner, måste släpas 3 (engelska) mil öfver klippor och moraser, innan de kunna bringas i position, och om fästena icke gifva sig, behöfs minst 14 dagar för att betvinga dem; deras styrka har mycket underskattats. (Deras betvingande gick dock mycket hastigare.) Monitören för den 16 förmåler ytterligare: En redutt vid Bomarsund har tagits af sransmän, utan att de sistnämnde dervid lidit någon förlust. Moniteur de la Flotte försäkrar, att inrättningar skola göras i Bomarsund för franska truppernas öfvervintrande. FRANKRIKE. Det skrifves till Times om festligheterna i Paris den 15, att då man betraktar dem i sin helhet, ingenting kunde vare mera lyckadt. Folket lemnades, enligt kejsarens befallning, sin fullkomliga frihet. Knappt en enda soldat sågs till någonstädes, då man undantager några patruller som stundom utsändes, snarare för att visa att auktoriteterna icke försummade sin skyldighet att vaka öfver allmänna säkerheten än i någon annan afsigt. Illuminationen om aftonen var så storartad, att den mest rika inbillning knappast kan göra sig en föreställning derom, och äfven alla förlustelserna under dagen voro utmärkta. Såsom ett exempel på den utsökta beskaffenheten af de nöjen hvarpå festprogrammet inbjöd pariserpubliken, är tillräckligt att nämna att mille Rachel å theatre Francais uppträdde i Andromaque (för första gången efter sin systers död) och att Robert le Diable gass på stora operan. Men folket visade sig värdigt det förtroende man satte till det, ty aldrig har en fest egt rum, hvilken på en gång varit muntrare och mera fri från oordningar.