Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1854, sida 1

tig eller icke! Men hvad har du lärt i din skoltid, du? .... Hon är drägtig, dumhufvud, emedan hon går tungt, emedan hennes klöfvar skilja sig från hvarandra, alldeles som skulle de slitas isär, och det kommer sig deraf, att hoh är tung i kroppen, stackars djur! — Ar det ett nytt djur? frågade gubben, hvilken det låg om hjertat att veta, om antalet af vidsvinen i hans distrikt afeller tilltog. — Hon, suggan, är ny! svarade Frans med sin vanliga säkerhet; men hanen icke! Honans spår har jag aldrig sett förr, men hanens känner jag ganska väl. Det är densamme, på hvilken jag för fjorton dagar sedan satte en kula i venstra skinkan, i närheten af Yvors. — Och hvarför tror du, att det är samma vildsvin? — Det skall jag säga er. Jag visste mycket väl, att jag träffat det. — Hml sade gubben, skakande på hufvudet, — men det blödde ju icke. — Nej, emedan kulan blef sittande i fettet mellan skinnet och köttet. Nu börjar såret lakas, och det gör att djuret gnider sig. Och det har gnidit sig, och det mot den tredje eken till venster från Sarrasins-dammen . . . Det har gnidit sig så, att en hel tofs hår blifvit sittande i barken. Här skall ni få se. Frans framtog i detsamma ur sin västficka en liten hårtofs, som ännu var sammanklibbad af stelnadt blod. Skogvaktaren tog den, kastade en kännareblick derpå och återlemnade den åt Frans, sägande: — Ja, min gosse! Saken eger sin riktighet! Jag kan se det framför mina ögon. — Åh, ni skall nog få se det bättre än nu, sedan vi blott fått ge det sin välkomsthälsning. — Hör på, du talar så att det riktigt. vattnas i munnen på mig. Jag får verkligen lust att göra en liten utflygt dit bortåt. — Ja, gå ni baral Jag är mycket lugn för, att ni skall finna allting så som jag sagt. Hvad hanen beträffar, så har han sitt tillhåll i detstora björnbärssnåret i närheten af Salmon. Ni behöfver ej göra många omständigheter med gunstig herrn; ni kan gå så nära intill den som ni vill, och han skall icke röra sig från stället, ty när hustrun är sjuk, är mannen uppmärksam! — Godt, jag vill då genast bege mig i väg, sade gubben. — Vill ni icke ta Skelöga med er?