3. Olyeksprofeten. Frans var knappast ur sigte, innan Mathias lystade hufvudet i vädret och ett uttryck af fintlighet, som man icke skulle tilltrott hans simpla fysionomi, for som en ljungeld öfver hans ansigte. Så snart han hörde Frans steg aflägsna sig, gick han på tå fram till kognaksflaskan, hvilken gubben glömt att sätta bort, i det han sneglade åt dörren. Derester lyfte han flaskan i höjden, för att efterse huru mycket som ännu fanns qvar deri, och huru mycket han kunde töma derur, utan att det skulle märkas. vt ÅA ÅA