Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1854, sida 2

Vid skålen för Svenska Landtbruket, föreslagen vid landtbruksmötet å egendomen Osdal vid Borås den I Aug. 1854. (Ur Tidn. fr. Wenersb. Stad o. Län.) Rätt är att föräldrar vörda Och att lätta deras börda När de hunnit gamla dar. Hvem som är vår mor vi veta, Utan att vi mycket leta, Hon ju ömmast alltid var. Vi gemensamt ha en mamma, Alla känna vi densamma, Gumman kallas: Mamma Jord, Gammal, frodig, trind och vördig, Ifrån skapardagen bördig, Bor emellan Syd och Nord. Har i Universi rike Oss ej veterligt sin like Uti vård om sina barn: Korn och frukt till bröd och dricka Ger hon, — och, att väfva, sticka Kläder, ämnen ger till garn. Visst i fordna, gyllne dagar, Om man sagan tro behagar, Var bon bättre, än hon är; Men vi gumman må försvara, Heldre åt oss sjelfva spara Det förtal, som smyga plär. Ty hon nu har större skara Utaf ungar, och att vara Mer förnäm vill en och hvar; Rocken kläde, kjolen siden Hörer till den unga tiden, Maten läcker, fin och rar, Skadar intet, — ty vår gumma Vill visst ingenting försumma I hvad oss kan trefnad ge; Men då tillhör oss att träget Henne gå till hands, benäget Akt på hennes vilja ge. Hjelpa henne väl till rätta, Säde så och plantor sätta, Vattna, vårda allt som bäst; Då blir hon ock glad i synen, Rynkar ej på ögonbrynen, Pryder sig som till en fest. Och ju mera som vi lära Au uppriktigt henne ära, Huldare hon skall sig te Vördom henne! Hon är qvinna, Afven det bör oss påminna, Alt åt henne hyllning ge. Skål alltså för jordens dyrkan ) I den himmelshöga kyrkan, Som med stjernetak är byggd! Skål! Och flitigt odlom jorden Mer i handlingar, än orden! Skål för odalmannadygd! ) De gamle Romarne, hos hvilka äfven åkerbruket hade högt anseende, räknade jordens odling för den dyrkan man egnade henne.