Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1854, sida 1

(S559) J. E. Tillander. Neutralitet eller Krig? I detta ögonblick kan ingen undra öfver, att hela nationen dagligen frågar: ,skola vi komma att deltaga i det nu pågående krig mellan Europas vestmakter och Ryssland, eller kunna vi bibehålla den neutralitet, som hittills lemnat oss möjlighet att vara blotta åskådare af detsamma? Det kan således icke förundra, att tidningspressen upptager denna fråga till besvarande; och såväl Handelstidningen, som en stor del af Landsortspressen hafva redan under en längre tid yttrat sina tankar derom, och i anledning af de omtalade negociationerna derom förordat beslutsamhet att öfvergå på vestmakternas sida. Nyligen har Aftonbladet med mera bestämdhet uttalat samma tänkesätt, och sökt vederlägga de skäl, hvarpå Svenska Tidningen, i spetsen för en liten phalang af några andra tidningar länge grundat sitt bemödande att afskräcka från hvarje tanka att bryta med den östra Stormakten, inför hvilken man ännu ser så många Europes dynastier, aristokrater och hierarker knäböja. Denna allmänna opinion inom pressen, påtagligen uppkallad af den stora, allmänna opinionen hos folket, synes vara mindre en följd af nationalhat och stridslust allena, eller af något lidenskapligt eröfringsbegär; ja, ej ens af tankan på återvinningen af det fordom oss så dyrbara, och ännu såsom ett mål för framtida sjelfständighet ansedda Finland; ehuru visserligen, då man läser mängden af tidningsartiklarne, dessa motiver ofta framträda på ett sätt, som kunde komma att tro, att de vore de enda verkande på öfvertygelsen. Den som närmare betraktar sjelfva företeelsen af denna alltmer utbredda ölvertygelse, angående nödvändigheten, under de förhållanden hvilka nu uppstått, att ej längre tveka om det parti som bör tagas, torde dock snart finna, att denna opinion hos folket hvarken kunnat vara eller nu är framkallad af någon säker kännedom om det började verldskrigets vigtigaste syften, eller om de krafter, hvilka för dessas vinnan de kunna påräknas, eller de resullater deraf, som möjligen kunde blifva till vårt eget lands verkliga fördel. I det första afseendet äro kabinetternas afsigter dolda, om de än för dem sjelfva äro rätt utredda, hvilket med fog kan betvislas. I det andra afseendet synes några stora makters inre ställning och inbördes förhållanden till hvarandra snarare låta befara splittring, än förenad kraft. I det tredje afseendet äro svårigheterna att bedömma de många förhållanden, hvilka ingå i den frågan då den slutligen skall lösas, till den grad påfallande, att väl ingen kan tro sig om att på förhand lyckas deri. Det är, i denna stora tidstilldragelse, liksom i så mången annan, icke en klar — en djupt begrundad — en i allo genomtänkt öfvertygelse, som leder allmänna tänkesättet att uppfatta och ansluta sig till planer, hvilka i hast