Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1854, sida 1

och att ni besparar henne alltför skarpa förebråelser. Tänk på sormselet! Det kan upphäfva kontraktet till en annans förmån än min. På älskare är ingen brist. . Behöfver jag väl lofva er det? svarade baronen .. Vet n ni i då ej, att min hustru gör med mig allt hvad hon vill! Det blir väl slulligen jag som behöfver rättfärdiga mig och bedja om förlåtelse. Pepinster reste, Delia steg fram och räckte Florival handen, sägande: Jag är nöjd med er. — Friherrinnan kommer troligen ej att säga detsan ma... — Men hon förtjenade allt denna lexa. Nu är det eder tur att gå in uti kabinettet och lyssna på mig: ursten kommer. — Jag hör det och skyndar mig in. — Förtjusande gresvinna, sade fursten i det han inträdde, jag har kommit hit för att erhålla min dom. — Hvad menar ni dermed, Ers Höghet? återtog Delia, låtsande sig icke förstå dessa ord. — Och ni frågar mig derom? Har icke Storhertigen meddelat er något angående mig? — Nej, Ers Höghet. — Ej heller premierministern ? — Nej, Ers Höghet. — Huru är det möjligt? — Då jag emottog ert bref, ämnade jag sjelf begära ett hemligt samtal med er . . . ja, en nåd, hvarom jag ville bönsalla hos er. — Skulle jag vara nog lycklig! ... Ack! förfoga öfver mig! all min makt lägger jag för edra fötter. — Jag tackar, Ers Höghet. Ni har redan visat mig så mycken godhet, att jag känner mig uppmuntrad att bedja er göra storhertigen . . . min bror . . . en förklaring, som jag ej sjelf vågar göra honom. . . . Ni måste upplysa honom om att ett hemligt äktenskap sedan tre månader tillbaka förenar mig med grefve Reinsberg. — Store Gud! utropade Maximilian i det han nedföll i Ssamma fåtölj, der baron Pepinster nyss suttit.