Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1854, sida 1

gon obehaglig händelse; han ville ej förlora henne ur sigte, förlitande sig mera på sin egen vaksamhet, än på allting annat, och hade fört henne med sig till Carlstadt, i den stolta tanken, att faran skulle försvinna i hans närvaro. Sedan Bat arar med ambassadören vexlat några ord i politik, gick han fram till adjutanten Florival, förde honom med sig till en sönsternisch och gaf honom hemliga instruktioner. Förste älskaren strök upp sitt hår, ordnade sin präktiga hussar-dolma och närmade sig till friherrinnan Pepinster. Ambassadricen besvarade behagfullt hans helsning och emottog honom förbindligt. Hon hade redan fästat sin uppmärksamhet vid den vackre ölverstens eleganta växt och fördelaktiga utseende; hon blef också snart förtjust öfver hans qvickhet och artighet. Florival saknade icke uppfinningsförmåga och ägde dessutom en mängd förledande ord och kanslofulla uttryck, lånade ur hans repertoire. Han talade hälften af inspiration, hälften ur minnet och hade en tacksam åhörarinna. Samtalet fördes på franska och det för vissa orsakers skull. Så är bruket vid mitt hof, hade storhertigen sagt till ambassadören; endast franska språket är tillåtet uti detta palats; det är en sed, som jag med någon möda infört, och, för att komma till målet, har jag nödgats utsasta en betydlig plikt för hvarje tyskt ord, uttaladt af någon person, som är anstäld vid mitt hof. Dessa herrar och damer iakttaga också strängt denna regel, och ni kan ej beslå dem med något fel deremot. Endast min premier-minister, grefve Balthazar Lipandorf, har tillåtelse att någon gång glömma sig och betjena sig af sitt modersmål Balthazar, hvilken en lång tid såsom theaterdirektör uppehållit sig i Elsas och Lothringen, talade tyska som en bryggare från Frankfurt. Emellertid hade bade baron Pepinster råkat ut för den lifligaste oro. Under det att hans maka helt tyst samtalade med den unga och vackra adjutanten, höll honom den obarmhertige premier-ministern i armen och förklarade mycket vidlöftigt sitt system angående det bekanta handelsfördraget. Fångad i denna snara, insnarjde sig den olycklige diplomaten i de löjligaste motsägelser; hans förvridna drag uttryckte den rysligaste ångest; hans svaga ben plågades af konvulsiviska ryckningar; förgäfves bemödade han sig att förkorta denna skärseld, ty den grymme Balthazar släppte ej sitt rof. (Forts.