Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1854, sida 2

stånd. Sedan sanningen nu hunnit till drottningens öra, förklarar hon sig beredd att lemI na alla garantier för frihetens oförkränkta upprätthållande och till yttermera visso förkunnar hon ständernes snara sammankallande och Esparteros utnämning till premierminister. Ett kungligt dekret af samma dag återställer åt alla de generaler, som satt sig i spetsen för rörelsen, deras grader, befattningar, titlar och ordnar, hvilka beröfvats dem genom ett annat, knappast några dagar gammalt kungligt dekret! Dekrei tet af d. 26 annulerar derjemte alla dekreter, som afse de under förra ministeren utvandrade eller förviste militärer och civile, hvaremot det åt ständerna eller de behöriga domstolarne uttryckligen förbehåller att straffa de I förra ministrarne och de embetsmän, som fullgjort deras grundlagsvidriga besallningar. Under d. 23, 27 och 28 äro utfärdade en mängd proklamationer och dekreter af öfverjuntan i Madrid, som tyckes skola bibehålla högsta makten, tills den nya ministeren kommit till stånd. San Miguel sortsar att på en gång vara juntans president och univeralminister. Hans uppmaning att underordna sig drottningens myndighet var icke adresserad till denna junta, utan till jnntorna i provinserna. Det vigtigaste af hvad juntan dekreterat är: 1) att förvisningsdekreten emot infanten Don Henrik och öfrige politiska förvista upphäfvas ooh att alla för politiska förseelser dömda personer amnistieras; 2) att de afdankade ministrarne och förre guvernören i Madrid, grefve Quinto, skola arresteras hvar de anträffas; 3) att 1837 års tryckfrihetslag återinföras och att alla ståmmande böcker och tidningar åter få fritt införas i Spanien. Den förre premierministern San-Luis och ett par af hans kolleger voro jemte enkedrottningen, emot hvilken förbittringen är lika häftig, gömda i den del af kungliga palatset, som kallas Punta del Diamante. Generalerna Lara, Miralol, Roncali och Cordora (hvars hufvud folket fordrade) skola natten till d. 27 utsläppts ur palatset genom en hemlig port och anträdt flykten till utlandet. Exministern Collantes. bankiren Salamanca och en viss Gandara, en synnerlig favorit hos enkedrottningen, skola lyckats att nå portugisiska gränsen, sedan de mutat de agenter, som sändts att förfölja dem. Drottningen och hennes man kungen — första gången denna kompletta nolla förekommer i berättelserna från Madrid sedan revolutionens början — hafva skänkt 30,000 realer (cirka 5000 rdr rgd) till de sårade i Madrid. Antalet af dessa utgjorde 1275, de dödes 380. — Den 28, dagen före Esparteros ankomst, hade barrikadernas antal stigit till 15 å 1800 och ändå fortfor man att uppföra nya sådana. I hvad ändamål? Till de redan meddelade telegrafdepescherna från Madrid af d. 29 och 30 är att tillägga, att Serrano utnämnts till generalkapten i Andalusien. I engelska öfverhuset har af utrikesministern afgifvits den för handelsoch sjöfartsintressena nedslående förklaringen, att det, i anseende till saknaden af tillräcklige disponibla landttrupper, för närvarande icke är möjligt att i grunden utrota det sjöröfveri, som bedrifves vid marockanska kusterna. Den nye österrikiske gesandten, Kibeck, har nu ankommit till Schweiz, hvadan misshälligheterna emellan detta land och Österrike nu kunna anses vara bilagda. En viss politisk slapphet synes vara rådande i vårt grannrike Danmark, hvilken kommer I vederbörandes grundlagsomstörtande planer väl till pass. Vid ett omedelbart efter helstatsförfattningens offentliggörande i hufvudstaden förrättadt riksdagsmannaval hade högst få valmän infunnit sig. Ej eller företogs förordnin