Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 augusti 1854, sida 2

— Jag begär ingenting bättre. — Ett lugnt och modest lif skulle utan tvifvel äga stort behag för er, och ni säger det sjelf af själ och hjerta; men, å andra sidan, hänger ni temmeligen väl fast vid er krona, och detta ej allenast af de hedersskäl ni nyss åberopade. Man må säga hvad man vill och i motgångens stund öfverdrifva lugnets och det tillbakadragna lifvets behag -en thron, huru haltande den än må vara, är dock en plats, som man icke utan saknad lemnar ... Sådan är min föreställning, bildad i den dramatiska skolan; det är kanske ett minne från någon gammal röle, men man träffar stundom sanningen på theatern. Det bästa ni således, i det hela taget, kan göra, är att stanna qvar på er plats, och ni borde ... Men förlåt, mina ord äro kanske alltför sria ... — Tala fullkomligt fritt, min bästa direktör, jag tillåter er det, ja, jag ber eder derom. Jag borde, säger ni?... — 1 stället att öfverlemna er åt modlöshet och poetiska ider, borde ni ej afvakta det slag, som skall drabba er, icke åtnöja er med att falla ädelt. Omstandigheterna äro gynnande, ni har numera hvarken ministrar eller statsråd, som vilseleder er och intrassla edra förslager. Stark i er rätt och edra undersåters kärlek, är det omöjligt att ni icke skall finna ett medel att trygga er ställning och upphjelpa edra finanser. — Det gifves ej mera än ett. — Det är tillräckligt. — Ett rikt gifte. — Ja, det är sannt, jag tänkte ej på att ni är ungkarl! .. Nå väl, ett rikt gifte, och ni är räddad. På detta sätt konsolidera sig större hus, som hotas med ruin. Gift ni er med en rik arftagerska, enda dottren till en rik bankir. — Hvad tänker ni på? en mesaliance! — Ja så! ni spelar stolt ... . — Nej, jag för min del hyser inga fördomar; men hvad skulle Österrike säga, om jag tillät mig att nedsätta min furste-rang. Detta skulle blifva en ny besvärspunkt, af hvilken man icke skulle underlåta att betjena sig emot mig. Dessutom skulle en bankirs millioner icke vara tillräckliga för mig: jag behöfver förbinda mig med en mäktig familj, genom hvilken jag kan befästa mitt välde. (Forts.)