Yttrande i skolfrågan. Sv. Tidn. meddelade häromdagen några yttranden i skolfrågan af den aflidne, högt förtjente rektorn vid d. v. Tyska skolan i Stockholm, Broocman. Den s. k. Tyska skolan var den tiden hufvudstadens bästa skola, emedan den var den enda hvari någon slags medborgerlig bildning inhemtades. Stockholms gymnasium var neml. då ännu icke inrättadt och stadens nuvarande s. k. lärdomsoch apologistskolor voro endast dåliga kyrkskolor, hvilkas förvandling till deras närvarande bättre skick var en förtjenst af en borgare i Stockholm, den verksamme Philipsen, och skedde under det skarpaste motstånd af upplysningens målsmän i Stockholms konsistorium, hvilket i ett asgifvet betänkande sökte visa, att dessa skolor voro otjenliga och för många, samt att den föreslagna nuvarande styrelsen för Stockholms undervisningsverk var alldeles olämplig och stridande mot presterskapets privilegier. Broocman begynner så sitt yttrande: Om man öfverväger, huru mycket den ofsentliga uppfostran, visligen inrättad och sorg. salligt vårdad, kan bidraga till ett folks förad ling och sällhet, må man förvånas, att så få regeringar, ej förr än i vår tid, på den fästa sin hela uppmärksamhet, för att gifva åt den SsSamma det möjligen bästa skick i sina stater Det är genom den, en allmän patriotism kar spridas och alla unga sinnen eldas till oegen nyttig verksamhet och de största uppossringat för saderneslandet; det är den, som kan väcks ett solks alla slumrande krafter, lära det känn: Sin rätta bestämmelse, samt härda och öfva de att med mod kunna möta alla faror; den, son kan bilda ungdomens vaknande förstånd, lär