Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 augusti 1854, sida 2

sörs:a velat göra deras stora, ädla personligheter bekanta för oss, på det vi må lära känna hvilka män, som leda den nya verldens andliga utveckling. Ett särskilt föremål för Fr. Bremers uppmärksamhet, ett ämne, som tydligen djupt inträngt i hela hennes väsen och blifvit en uppgist för hennes lifs verksamhet, har varit den ställning Qvinnan i den Nya verlden börjat intaga. Lika stor och sann som hennes uppfattning af denna vigtiga fråga är, lika varma och lifvande äro hennes uppmaningar till både den nya och gamla verldens qvinnor, att förstå sin rätta kallelse, att intaga den staällning i lifvet, som är qvinnan värdig, att ägna sina krafter icke till det lilla och såfänga. utan till det stora, till verksamhet för civilisationen, för Guds rike. Tecken visa, att mer än en ädel qvinna lyssnat till dessa uppmaningar och att Fredrika Bremers ord äro ett säde, som skall bära stora frukter för mensklighetens framtid. Allenast denna tanke är så hög, att ,Hemmen i den Nya verlden skulle ägt vår beundran, om de icke innehållit något annat än den. Men de innehålla mycket mera. De innehålla en mängd teckningar, utförda med både säkerhet, lätthet och finhet, af de Nord Amerikanska förhållandena och göra oss förtrogna med en mängd saker, hvarom vi förr ej haft någon eller ock blott en dunkel söreställning. Om nu härigenom den nya verldens fria samhällen — n.b. de som ej äga slafveriet — stå framför i en ofta hänförande dager och väcka våra förhoppningar om en bättre tid för det kämpande, lidande menniskoslägtet, så ligger detta i ,sakernas egen natur, som äro valtaligare än hvarje författare. Ty det faktum kan numera icke jäfvas, äfven af dem, som mest hata det Nord-Amerikanska statsskicket, att dessa stater utveckla sig till en förvånande grad, och det icke blott uti materiellt hänseende, utan kanske ännu mera i andligt. Det har redan uppstått en litteratur i Amerika, som tager Europas uppmärksamhet alltmer i anspråk. Afven kulturens blomma, de sköna konsterna, begynna öppna sin hittills slutna knopp, och sprida ett hittills okändt doft, utveckla blad af en sälssynt färgrik fågring. Mycket vore att säga om den nya verldens förhållanden; mycket om Fredrika Bremers uppfattning och skildringar deraf, men tid och rum tvinga oss att sluta. Dock kunna vi ej göra det, utan att hembära den högt aktade författarinnan ett svagt uttryck af tacksamhet för allt det ädla och sanna hon tänkt och uttalat, för alla de väckelser hon gifvit oss, att hvar och en i sin stad, med de krafter och inom den verkningskrets Gud oss gifvit, verka Hans verk! Måtte henns milda, kärleksfulla anda länge hvila och verka ibland oss!