Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1854, sida 1

gåller det väl egentligen den manbara styrkan, men på landet, och synnerligen hos allmogen, äfven i de inre provinserna, släppes vid nuvarande slyttningstid äfven qvinsolk, såsom ansedde mindre behöslige för vintern, till icke ringa ökande af anledningar till sysslolöshet och dermed följande osedlighet; emellertid samlas på så sätt en mängd lösdrifvare af båda könen. Mine Herrär! Detta allm. Landtbruksmöte kan, ja bör, i min tanka anse sig i denna fråga föra ej blott den här närmast representerade Husbonde-klassens, utan också den här från talan uteslutna tjenande klassens, ja äfven det häruti intresserade Allmännas talan, och jag kan då icke ett ögonblick tillåta mig befara, att meningarne ens kunna vara eller blifva i denna fråga delade eller villrådige, huruvida vi skola instämma med eller skilja oss ifrån hvad 9 läns hushållningssällskaper, och dessutom 2 läns hushållningssällskapers förvaltningsutskott af det sammanlagda antal sällskaper, som meddelat oss sina åsigter, så enstämmigt uttryckt och tillstyrkt. Jag tillåter mig anhålla om hr Statsrådets och Ordförandens proposition till Mötets instämmande med pluralitetens af de flesta Rikets läns Hushållningssällskapers uttryckta bifall till förslaget, och att i enlighet dermed en motiverad underdånig anhållan till Kgl. Maj:t om dess nådiga proposition till i år sammanträdande Rikets Ständer expedieras. Efter det, hvad jag vågar hoppas, en sådan proposition erhållit Mötets bifall, torde det benäget tillåtas mig att föreslå, hvad vidare i sammanhang dermed erfordras att bestämma, angående sjelfva dagen vid midsommarstiden för afflyttning, likasom för tillflyttning af tjensten, äfvensom för uppsägningstiden m. m. Diskussionen härom blef ett hastverk och resultatet blef, att mötet gillade motionen att en annan flyttningstid vore nödvändig, men asstyrkte petitionen derom till Konungen. Innan vi ingå i saken närmare vilja vi anföra hvad Danmarks nya tjenstehjonslag rörande flyttning stadgar. Ingen är förpligtad att taga sig fast tjenst. Den skyldighet, som i detta fall förr ålåg arbetarne på landet, är upphäsd i 1854 års lag. — Tjenstetidens längd beror på öfverenskommelse, och kontrakt om tjenst kan uppgöras på 1 månad ända till flera år. — Är ingen bestämd tjenstetid i kontraktet stadgad, beräknas tjensten till närmaste allmänna slyttningstid med tre månaders uppsägningstid. — Den allmänna slyttningstiden för tjenstehjon, som taga tjenst halfårsvis eller på längre tid, är, när icke annorlunda öfverenskommes, den 1 Maj och d. 1 Nov. hvarje år. Såsom man finner grunda sig dessa stadganden långt mera än de hos oss gällande på den rigtiga åsigten, att förhållandet mellan Husbonde och tjenare, d. ä. arbetsgifvare och arbetare, är ett fritt kontraheradt förhållande, der den ene gifver sitt arbete och den andra betalningen derför. Det ligger i sakens natur, att en öfverenskommelse i detta hänseende borde kunna ske fullkomligt fritt, utan at