Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1854, sida 1

gel och på hafvet samt med en god gerning eller döden till föremål; är det då ingen mer än jag här, som har mod? — Det finnes åtminstone en till, utbrast Annettes far, som hört på, med ögonen sastade på Louis; om det så vore till sjelfva afgrunden, så skall man icke säga, att Goron vägrat att gå dit. Tag Luberts båt, så går jag och han i min. Jag! utbrast Store Luc förfärad. — År du rädd? afbröt honom Goron häftigt; stanna qvar då, så går jag ensam. — Så menade jag icke, skeppare, stammade Lubert, som synbarligen kämpade mellan fruktan för faran och fruktan för allas förakt; men det är ju omöjligt! Strandslaparen kan ju icke ensam manövrera båten. — Hvarför det? Aro vi kanske icke två, stora kruka? utbrast Jaumic. Männe du icke drar dig tillbaka för det att hafvet är starkare än du? Kom, Louis; låt honom bli hemma och skämmas, om han icke vågar att göra som vil I Gossen hede fattat sin brors hand; båda gingo ned till båsten och började ögonblickligen att resa masten och ordna seglen. Goron hade gått bort till den andra båten och gjorde på samma sätt, hvarvid han blef temligen skralt biträdd af Lubert, hvilken fruktan beröfvat den smula förnuft han egde. De på kajen församlade åskådarne meddelade emellertid hvarandra sin fruktan och klandrade enhälligt detta dumdristiga företag. Qvinnorna i synnerhet, som ditlockats af ryktet om denna ovanliga utmaning, upprepade högt och ljudeligt. att det vore en skam att låta kristna menniskor på detta sätt störta sig direkte i döden, och uppmanade de tillstädesvarande männerna att sätta sig deremot; men Store Peter skakade på hufvudet och sade allvarligt: — Det kunna de hvita hufvuddukarne icke förstå; nu är Idet en strid dem emellan; de hafva satt sin ära deri, och hvad Marzon och Goron angår, så vänder säkert ingen af dem om på halfva vägen. Hans kamrater tillkännagåfvo sitt bifall; men qvinnorna skreko, att en sådan strid vore en förmätenhet mot Gud och att både själ och kropp kunde gå förlorade. Några föreslogo, att man borde underratta pastorn och Niette derom, och då detta vann allmänt bifall, sprang man bort efter dem. (Forts.) UI