Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1854, sida 2

Styckegods. Thorvaldsens första kärlek. För omkring 50 är sedan satt en ung flicka med fördelaktigt utseende i ett rum i Köpenhamn och gret bitterligen. I hennes knä lågo några smycken och andra småsaker, dem hon ögonskenligen på olika tider emottagit såsom minnen. Hon tog upp dem och betraktade dem den ena efter den andra, men hon kunde knappt se dem genom tårarna. Derpå dolde hon ansigtet i sina händer och rörde sig fram och tillhaka på stolen i förtviflan. — 0 — utbrast hon — att det skulle gå derhän! Alla mina lyckliga drömmar äro försvunna, alla mina förhoppningar tillintetgjorda! Han reser, tillochmed utan att säga mig farväl! Min Gud! hvarför har du låtit mig upplefva denna bittra dag? I detta ögonblick hördes en hastig knackning på dörren, och omedelbart derefter inträdde föremålet för hennes sorg. Det var en ung man vid omkring 25 års ålder, af medelstorlek och temmeligen starkt bygd, I hans anletsdrag voro något dystra, men regelmässiga