Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1854, sida 1

Lubert utsträckte armarne, för att draga den unga flickan intill sig; men denna, som dittills stått tyst och orörlig af pur bestörtning, trädde tillbaka med en så uttrycksfull åtbörd, att fiskaren hejdade sig. — Förhasta er icke, Store Luc! — sade Annette, något blek; — innan man gifter sig med en flicka, måste hon ha svarat ja. — Menar du dermed, att du ger Store Luc korgen? utbrast Goron och sastade sina gnistrande ögon på henne. Den unga flickan kunde icke uthärda denna blick; hennes ögonlock darrade och hon sade med låg röst: — Till och med de fattigaste varelser kunna fritt välja sina herrar, och min far skall visst icke förmena mig att tjena den heliga jungfrun, ifall jag så åstundar. — Ifall du så åstundar! upprepade skepparen vredgad — måntro en flicka någonsin icke åstundar att bli gift? Det är osanning! — Hvarför ger du korgen åt Store Luc? Har jag icke sagt dig, att han lar mer pengar än du behöfver? Ar han icke den starkaste karl i hela socknen, och känner han icke till sjön? Må göra, att du gåfve en bonde afslag, men en äkta sjöman! Nej f—n kölhale mig, om jag det tillåter! Du skall taga honom, begriper du? och på det du må se, att det är allvar, så gå vi om en liten stund till presten. — Jag går icke! — utbrast Annette, hvars blod kom i svallning och som hämtade styrka af sin förtviflan. Goron fattade den unga flickan i armen, drog henne våldsamt intill sig och närmade sitt af harm blossande ansigte mot henne. — Hvad säger du? sade han med sammanpressade läppar. — Jag säger — svarade Annette beslutsamt, — att du heldre må döda mig! Skepparen reste sig upp med en så våldsam rörelse och en så förfärlig ed, att sjelfve Lubert darrade. Den unga flickan slöt sina ögon, väntande slaget, men förblef orörligt stående på samma plats. Antingen det nu var denna beslutsamhet, som imponerade på Goron, eller att han ännu egde tillräcklig sjelfbeherrskning; nog af, han hejdade sig, och den upplyftade handen sänkte sig, utan att hafva slagit till. Men han sökte hålla sig skadeslös genom att uttöma hela sitt förråd af eder och förebråelser. Annette, hvars kraft hittills uppehållits under ett förtvifladt motstånd, syntes plötsligen gilva vika. (Forts.)