Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 juli 1854, sida 1

na nya ryska manöver omintetgöres af vestmakterna, om den ock, såsom förhållandet visar sig vara, slagit förträffligt ut i Wien och Berlin. Preussen, derom är ej mera en tanka, finner czarens svar fullt tillfredsstållande och ser deri en utgångspunkt för nya ungerhandlingar. Det har redan gjort nya steg hos Osterrike i denna fredliga riktning. Oeterrike, mildast sogdt, tvekar och sölar. Sina trupper, som stodo fårdiga att inrycka i Donaufurstendömena, har det gifvit kontraorder! Det heter visserligen från Wien, att truppsändningarne till gransen fortsara, men detta förhållande kan förklaras derigenom, att det är nödvändigt för regeringen att bibehålla allmänheten i tron på dess uppträdande emot Ryssland, enär framgången af det stora nationallånet deraf är beroende. Betraktar man kejsar Napoleons krigiska proklamation i Boulogne till östersjöarmken som ett svar på Rysslands hala förslag, så har man dock den tröstande utsigten, att vestmakt. af dem icke låtit dåra sig, utan tvertom blifvit sporrade, att ännu kraftigare fortsätta kriget. Franska och engelska regeringarne hade visserligen ännu icke erhållit officiel del af Rysslands förslag, men det är deremot högst troligt, att de under hand af sina ambassadörer satts i kännedom om deras innehåll och att således franska kejsaren kände dessa förslag, då han skref den omtalade proklamationen. Det finnas emellertid de, som af den omständigheten, att franska truppernas inskeppning, som var beramad till den 14 dennes, till följe af en emellan engelska och franska regeringarne träfsad öfverenskommelse uppskjutits till d. 20 d:s, vilja draga den slutsatsen, att äfven vestmakterna taga czarens förslag i öfvervägande. Denna slutsats är dock alldeles obefogad. Uppskofvet med inskeppningen torde finna sin förklaring deri, att, då drottning Victoria väntas i Calais med sin yacht för att bevista truppernas ombordgående och kejsar Napoleon redan ditkommit för samma ändamål, alla tillredelserna för en sammankomst emellan de begge suverinserna ännu ej varit i ordning. Pör öfrigt skrifves från Calais till LIndep. belye — hvilket blad, ehuru det ingalunda underskattar vigten af czarens förslag, dock icke i det ringaste delar den tanken att de föranledt truppinskeppningens inställande— att det der icke ansågs för omöjligt att nya order inträffa om en omedelbar inskeppning. Ehuru besagde uppskof och czarens förslag icke stå i något sammanhang med hvarandra, så är det likväl icke så alldeles osannolikt, att vestmakterna, till följe af sina öfverenskommelser med tyska makterna, gemensamt med dessa få inlåta sig i en diskussion af dessa förslag, under hvilken dock krigsoperationerna, såsom är att hoppas, hafva sin ohejdade fortgång. Något märkvärdigt är det imellertid, att kabinetterna i Paris och London sätta ett så obetingadt förtroende till Österrike. Ännu sedan man i Paris fått veta, att Österrike uppskjutit sina truppers inryckande i Wallachiet, höll sig dock franska regeringen förvissad om denna makts medverkan. Engelsk-franska trupper hafva framryckt till Donau. Det är icke otroligt, att denna rörelse företagits i beräkning på Österrikarnes inryckande i Donaufur