Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1854, sida 2

nen sökte att vidare förekomma, på det sätt att han fattade styrmannen om lifvet, för att skilja honom från Donnow, då fredsmedlaren i detsamma fick hela handen full med blod ). Anklagade Donnow erkände att han under grälet med styrmannen haft en knif i handen, men som han vid tillsaget varit öfverlastad af starka drycker, visste han icke om han i fyllan och villan sårat honom. För målets vidare utredning förvistes det till Säfvedahls håradsrätt, i afbidan hvarpå John Doonow kommer att sitta i länshäktet, dit han genast affördes. Den ersättning och de böter styrmannen kan blifva ålagd att gålda för de af honom utdelade slag och sparkningar, åtog kapten Jenkin sig att godtgöra, för hvilket allt härvarande amerikanske konsuln iklädde sig ansvarighet. — Stenhuggaren Gerd, en bekant poliskund, stod den 6 Juni i polisen tilltalad för fylleri. Polismäst: Ni är beständigt här, än för slagsmål, än för fylleri. Gerd: Det är första gången i denna månaden. Polismäst.: Jaså, hur ofia vill ni då komma hit? Gerd : Hälst ingenygång, men får väl lof ändå ibland. Polismåst.: Hvad säger ni om åtalet, har ni varit full ? Gerd: Ja, får väl medge det, slipper då besvära vittnen. Polismäst. : Ni pliktar derför 3: 16 bko eller undergår 4 dagars fängelse vid vatten och bröd. Gerd: Godt vore att jag kom in, men det blir inte af, ty de komma hem och göra utmätning; nu har jag snart pliktat bort 700 rår, bättre vore att ha dem i lommen — ,ja så går det: när fylla är inne, är förståndet ute. En stund derefter påropades ånyo stenbuggaren Gerd, denna gång tilltalad för slagsmål, men då målsegaren icke var tillstädes, uppsköts dermed till annan dag, då vittnen äfven skulle inkallas. — Skepparen August Bolin, från Brevigs socken, har i polisen anmält, att natten till den 11 dennes, då han med sin båt varit liggande vid Lilla Torget, har han mistat utur plikten en plånbok med inneliggande 261 rdr rgs. Man har ännu icke kommit tjufven på spåren eller kunnat få reda på det stulna. ) Styrmannen bade således icke känt när han er