Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1854, sida 2

I I Rättegångsoch Polissaker. Till poliskammaren inlemnade poliskommissarien Andersson den 23 sistl. Juni en så lydande rapport: ! Filarearbetaren Carl Gustaf Fredberg, boende i huset N:o 7 i stadens 1l:te Rote och A. M. Pettersson, boende i enkan Hagströms hus i Masthuggsbergen, ha för mig anmält, att de kl. mellan 12—1 natten till d. 17 i samma månad blifvit på allmänna vägen i Hästhagen slagna och misshandlade af poliskonstapeln N:o 56 H. Olsson, och har äfven denne sistnämnde anmält, att Fredberg och Pettersson vid ifrågavarande tillfälle, dels med våld velat intränga i enkan Anderssons öhloch porterförsaljningsställe i Stigbergsgården, dels fört oljud på allmänna vägen i Hästhagen, och då 0 sson sådant skolat afstyra och förhindra, har han blifvit förfördelad med hotelser och oqvädinsord af Fredberg och Pettersson, hvarför nämnde personer äro kallade till poliskammaren Fredagen den 23 Juni att håröfver höras och sig förklara samt hvar för sig lagligen ansvara. Vid den undersökning, som härom förevarit, har blifvit upplyst, att då Olsson, fri från tjenstgoring. på begäran af enkan Andersson, natten till den 17 Juni uppehållit sig uti hennes bostad, för att afstyra oväsen, som nattetid stundom der inträslat, ha Fredberg och Pettersson omkring kl. 12 infunnit sig och knackat på yttre dörren, med begåran att slippa in, men när sådant nekats dem, ha de inträngt i förstugan, hvarifrån Olsson kört ut dem, då en af dem yttrat att Oisson skulle få stryk. Straxt derefter hade Olsson begifvit sig till husarvakten och anmodat en husar åtfölja sig för att få bort några karlar, som förde oljud i Stigbergsgården. På vägen dit mötte Olsson och husaren tvenne manspersoner, som husaren igenkände vara F. och P., hvilka OlSson betecknade vara desamme, som fört oväsende, hvilket återigen af dessa förnekades, som påstodo att Olsson misstoge sig. Denne fäste emellertid icke något afseende härpå, utan gaf med en dagg tre slag ät Fredberg, som derefter lopp sin kos, hvarpå Pettersson, som stod qvar, fick uppbära en mängd slag, äfvenledes af daggen, så att han föll omkull och blef liggande på vägen, oförmögen att på en stund resa sig. Sedan han återhämtat sig, gick han vägen framåt, men vid husarvakten sammanträslade han åter med Olsson, som ånyo gaf honom två a tre rapp med daggen, då P. bad att få gå i fred, enär han icke fororättade någon, eller bade talat Olsson till. Härmed slöts uppträdet. Uti detta mål har Poliskammaren den 7 dennes alkunnat utslag, hvarigenom Fredberg och Petersson, mot hvilka ingen bevisning förekommit om bvad dem blifvit lagdt till last, frikändes från allt ansvar, hvare mot Olsson, dels på eget erkännande och dels efter hvad vittnena intygat, dömdes att plikta för vägafridsbrott 13: 16, samt för de slag han tilldelat nämnde personer 6 rdr, eller tillsammans 19 rdr 16 sk. bko. I brist af bötesullgång skulle han undergå 16 dagars sangelse vid vatten och bröd. Derjemte erhöll Olsson af t. s. br polismästaren en allvarlig tillrättavisning för det otillbörliga sätt hvarpå han gått till väga vid vämnde tillfälle, som, isynnerhet för en polistjensteman, vore opassande, likasom att uppehålla sig på bordeller, äfven utom tjensten. Enkan Inga Hedin hade i polisen anmält, att hon sistl. Måndag, då hon sammanträlfat med barackbjonet enkan Anna Sofia Jonsson vid s. d. Gamle Port, blifvit af henne slagen i hufvudet med en gräshacka, hvaraf blodvite uppkommit. Vid förhör harom följande dag, tillfrågades Anna Jonsson hvad hon hade att säga om angifvelsen, hvarpå hon genmälte: Laglige herr domare, Hedinskan kom fram ull mig och bjöd snus, då sade jag, (gack er väx; härför blef bon ilsk, stötte till mig och skrek: Du har varit ett liderligt stycke alltsedan Christi födelse. Gud förlåte mig sa hon icke så. Detta kunde jag Icke smälta, utan (tjutande) smällde till henne med hackan, gunas. Laglige herre, jag säger förut att jag år nöjd med domen jag får. Polismä,t.: Derför får du Jonsson böta 14 rdr bko eller undergå 12 dagars häkte vid vatten och bröd och Inga Hedin, som vidgatt sig ha forfördelat Jonsson, pliktar för mindre forolampningar I rdr 32 sk., eller likadant fängelsestraff på 4 dagar och komma bada.... Jonsonskan (snyftande och nigande): Jag vill in, genast in, laglige herre, jag går... Hedinskan (afbrytande henne;: Jag vill ha delation ... Jonssonskan (som ofverröstade sin motpart): Nej, jag går genast in, lagfarne herre, jag gär ... ! Polismäst.: Tyst då åtminstone ett ögonblick: Ni komma båda att afföras till häktet, för att undergå förvandlingsstraslet. Joussonskan (djupt nigande, tackar aldra ödmjukast, nådr herr lagman. Hedinskan till Jonssonskan: Ack! söta barn, hvad detta slöts otrefligt. Engelske sjömannen John Donnov. tillhörande amerikanska skeppet Jedo, fördt af kapten Jenkin, stod i sorrgår inför polisens dombord anklagad för att han den 11 dennes på aftonen uti segelsömmaren Pihlkrans hus på Gamla Varfvet med knif tilldelat styrmannen på samma fartyg, Cuory, ett djupt skärande I jander skulderbladet, hvilket sår befunnits vara 11 tum ångt. I Vid undersökningen härom förekom, att Donnow, hvilken jemte styrmannen och några andra personer innevarit i rummet, haft åtskilliga oanständiga yttranden, hvarför styrmannen tillrättavisat honom, helst den forre befarade att någon af de närvarande förstode engelska, då det vore skamligt för sjomannen att sådant tal sorenades. Häraf uppstod en ordvexling, då styrmannan Unrraan af Nannawe afäöärcelklämdhot aaf hÄA