Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1854, sida 1

hvilande till besluts fattande vid den nästkommande riksdagen. Emedlertid hade man funnit, att dessa föreskrifter i Y 81 voro bristfälliga och i vissa asfseenden betänkliga. De afveko alldeles från andan, hvari 56 Reg. formen stadgat sättet för alla allmänna frågors osgörande. De inskränkte allt för mycket representanternas rätt; ja de kunde, om talmännen så ville tyda dem, alldeles undertrycka all öfverlaggning i Riksstånden och tillintetgöra alla bemödanden statt sammanjemka meningarne, fall de vid prösningen af det första förslaget skulle hos Riksstånden blifva skiljaktiga; hvilken sammanjemkning -— så lyda orden i 1812 års Konslitutions-Utskotts betänkande, angående ett nytt moments införande i 56 S— borde föregå det definitiva beslutet, hriiket ej kunde innehålla annat ån elt fullkomligt gillande eller rent afslag. Utskottet yttrade sig hafva trott, att denna jemkning borde ske vid den riksdag då frågan väckes och lägges på bordet, så att den till afgörande med ja eller nej vid den nästföljande måtte vara fullkomligen beredd. Derföre föreslogs, då yttersta algörande rätten i dylika frågor måste tillhöra Stånden sjelfve, hos hvilka allenast ett Stånds veto gör tillsfyllest att hindra ett förslags antagande, att om Konstitutions-Utskottets försök att förena Riksståndens meningar ej lyckades, ett medel borde finnas, att genom omröstning per capita uppgöra ett bestämdt förslag, som utan förändring kunde antagas eller förkastas. Detta medel var att förstärka Utskottet till ett antal af 20 utaf hvarje Stånd; och ingen föreskrift, intet ord i Utskottets utlåtande ilrågasätter i det afseendet någon olika behandling al de förslag till förändringar i grundlagarne, som föreslås af Konungen eller af Rikets Ständer sjelfva. Det förslag till ny redaktion af 56 FS, som år 1812 af Utskottet asgass och 1815 af alla Riksstånden antogs, samt af Konungen stadsastadt, ännu är gällande, har följande ordagranna lydelse: