Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1854, sida 1

en annan tid antagits, oaktadt dessas lagen!ighet och ändamålsenlighet varit fullt bevisad och erkänd. Sådant visar sig förhållandet vara i många fall, hvad de mindre vigtiga samhällsangel lägenheterna angå; men illa nog visar det sig äfven kunna inträffa, då ganska stora frågor äro å bane. Vi hafva nu ett bevis bärpå, i fråga om den till Rikets Ständer afgifna Regeringens proposition om Tryckfrihetsfårordningens uteslutande ur antalet af Rikets Grundlagar. Sedan Konstitutions-Utskottet med 12 räster mot 11, i följd af spelet med den förseglade aflagde voteringssedlen (men såsom af reservationerna synes egentligen med 12 röster mot 12) tillstyrkt Rikets Ständer att antaga Regeringens förslag, har man sett i alla tidningar och periodiska skrifter ), som upptagit ämnet, den satsen antagas, att denna Regeringens proposition, endast i följd af detta tillstyrkande, ovägerligen skulle hvila til afgörande vid nästa riksdag genom desinitivt antagande eller förkastande. Man har antagit, att Riksstånden, genom de 12 Utskottsledamöternas vunna spel, icke mera hade något att säaga i denna sak, och att således tryckfrihetens öde numera endast berodde af nästkommande Ständers Ja eller Nej. Detta är dock alldeles icke afgjordt; och det synes vara nödigt, att söka reda begreppen härom. Sanna förhållandet är, att då Regeringsformen år 1809 stiftades, infördes i 81 de stadganden som borde gälla för grundlagsförändringar. Deri stadgades, att frågor derom icke i Riksstånden finge väckas, utan skulle anmälas till Konstitutions-Utskottet. Detta äg: de allena rätt att föreslå ändringar hos Riksstånden, och Rikets Stander fingo ej vid den riksdag då frågan väckts och af Utskottet föreslogs, derom besluta, utan först vid den nästföljande.