Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1854, sida 1

———— mo ä—— — m l1 likmäåtigt, göra sig underrättade om rikets förhållande till utländska makter innan de tillstyrkte lilla kreditivets lyftande. Med anledning af allt detta yrk de nu talaren det ståndet måtte besluta att hos K. M. an hålla att han täcktes ur sin konselj aflägsna justitieministern grefve Sparre samt statsråden Palmstjerna, Fåhreus, Reuterdahl och Gripenstedt. Med anledning af det i början af talarnes anförande gjorda medgifvande, att några af utskottets anmärkningar kunde vara af mindre vigt, ådagalade han särskildt orsaken till detta förhållande. Dessa mindre betydande anmärkningar hade nemligen ofta vunnit understöd af en och annan biand adelns och presteståndets medlemmar, som förmodligen ansett det betyda foga om de gingo igenom, hvaremot vid bvarje vigtigare anmärkning motståndet varit kompakt från de tvenne första ständens sida, så att utgången i dessa frågor alltid berott på lyckospelet, som oftast utfallit ull regeringens fördel. Reservationen visar dock att lika många ledamöter varit för de vigtigare anmärkningarne, så att hvarken antalet eller betydenheten af de anmärkningar som gått igenom bevisar att icke flera och vigtigare anmärkningar varit gjorda. IIr Schwans anförande lydde sålunda: Riddarhuset förr och nu är benämningen på en serie artiklar, hvilka varit synliga i landets mest spridda tidning. De åskådliggöra på ett så klart och tydligt sått det inre af dagens hiotoria, jatt jag skulle vilja obetingadt desamma underskrifva och behöfde ej, för att yttra mig om systemet i dess helhet, annat än att till desamma referera. Man skall dock kanske kunna sorebra den frejdade och väl kande författaren, att han kanske alltsor sannt blottat systemets innersta väsende. Detta har återigen framkallat den fråga, jag ofta gjort mig sjelf: är Sverige ett konstitutionelt land ? och erinrar mig om en förfluten tid, under det chefskapet för utrikes departementet innehades af den man, som först efter 1509 års revolution beklädde detta höga embete. Da uppstod mellan tvenne här residerande utländska mimstrar en kontrovers om, huruvida Sverige då var ett konstitutionelt land. Den ene anforde såsom skäl för sin opinion, att vi egde en representation, grundlagar m. m.; hvarpå den andra svarade med följande fråga: huru är det möjligt, att den nuvarande chefen for utrikes ärendena skulle kunna vara en statsminister, om Sverige verkligen egde en kondtitution? Jag tror mig kunna framställa samma arsument, med att hanvisa tull timstomsten och sammansättningen af vår nu varande minister. Redan deruti, att vi liksom i andra konstitutionella änder nodgas här uttala vart ogillande ofver statsradets handimngssatt i allmannet och den mer eller mindre omvårdnad, Jag anser dem nafva egnat åt utofningen af deras viguga kall, utan att de kunna upplysa oss om möjligen oratteisa beskyllningar, eller blifva i tillsälle att gilva skäl för och försvara af dem tillstyrkta algarder, ar, såsom det mig synes, ett vigtigt skal för alt icke åtminstone a deras sida vi böra befara ett fortsarande envist motstånd emot den reform i vår representation, hvars behof tidens kraf allt mer och mer oundgängligen uppdagar. Våra så kallade ministrar genom dem icke sorunnad rattighet eller skyldighet, ja genom omöjligheten att tillstädesvara på tyra sum, äro de satta uti den härda belagenhet att vara svars: löse och således äfven forsvardlose. Vore svenska folket ej et laglydigt, lugnt och stilla slägte, hvilket endast högst sallan och då för enda-t några Ögonblick låter sig förledas att glömma skyldig vördnad för gällsnde lag, så skulle jag icke eller säå Urigt önska en reform i våra gamla förhallanden. Vi äro i detta fall alldeles olika större delen af Europas folk. Nu, lika som tillforene sedan urminnes tider, I Set svenspen att alltid i sina böner till en alizod. forl syn nedkalla lycka och välsignelse öfver konung och fosterland. Mad detta utrop: kung och fosterland, hafva vi framlefvat lyckosamma och fredliga dagar; och kommer än en gång, det Gud afvände, en oruns och krigets dystra tid, så stå vi alla redo att med detta utrop gå hotande faror ull mötes. Helt annorlunda är förhållandet i andra länder, der vi inom en kort tiderymd sett scklersgamla atter förjagade och tvungna alt i kanske evig laoudsflykt ångra af försädren begångna fel och brott. eller att med legda bajon tter söka återvinna förlorade troner och sörlorad makt, genom uppnafvande af besdurna grundlagar och uppoffring af tusentals egna under-åters lif och egendom. I Hvem erinrar sig icke med stolthet -ocn sannastel.