Stael slöt Ingeborg i sin famn och kysste ömt Sophias! händer. — O, jag känner det, — sade han, — bredvid den varmaste kärlek kan den renaste vänskap lefva, och den skall! lefva der alltid, alltid! Den som lärt känna tvenne hjertan såIdane som edra, kan icke glömma det ena utan att vara ovardig det andra; derför, maka och vän, tillåt mig egna samma sosföranderlighet åt er begge!