ortugal, i Spanien samt i kriget mellan Holland och )elgien. Ännu år 1832 betecknades af honom den )elgiska revolutionen såsom den ursinnigaste och oklo? taste i historiens annaler. Under sådana omständigheter kan man väl ej förundra sig öfver, att det af ord Aberdeen till Rysslands förmån den 19:de hällna al väckt allmän förvåning och tadel, så mycket minire, som det i sjelfva verket icke var riktadt emot lord yndhurst, utan emot hans egen kolliga, ministern för itrikes angelägenheterna, och man äfven i utlandet uppsattat det så, som skulle det vara ett rättsärdigande för Ryssland och ett försvarstal för fredens ufslutande. Men det vore i alla fall icke klokt, att premierI I I ministern yttrat sig på detta sätt under ett krigstillstånd, som, hvad äfven den änle grefven må tro om dess snara slut, dock möjligen ännu kommer att kräfva stora offer af nationen, Tvertom borde kronans förste minister hafva fört ett språk, som öfvertygat hvarje amiral och general ända till den ringaste trumslagare, att de vågade sina lif för ett oundgängligt krig, som gälde skyddandet af deras fosterlands och hela Europas intressen. Den ädle grefven må prisa sig sjelf, att han, i trotts af sin afsky för krig, med största energie träffat alla förberedelser för detsamma. Detta må han afgöra med sina kolleger; han (lord CI.) kommer till andra slutsatser och vore af den tanken, att regeringen hade bort veta, att, som det nu visar sig, operationsplanen för kriget redan var fullständigt utarbetad i S:t Petersburg i December förlidet är, och derefter hade den haft att träfla sina anstalter. I det stället har lord Aberdeen ännu i Februari endast talat om fred och ingenting gjort för förberedelserna till kriget, och ännu i denna stund äro rustningarna så otillfredsställande, att oundgängligen nödvändiga kanonbåtar till flottan fattas. Det är alldeles omisskä mneligt, att en fullkomlig menings-skiljaktighet i afseende på kriget råder i kabinettet och att man ryggar tillbaka för de nära förhandenvarande medlen att drifva saken med kraft. Han för sin del har visserligen intet att anmärka mot nuvarande krigsministerns, hertigens af Newcastle, förmåga, men man kan icke undgå att se, att landets allmänna röst till denna plats icke skulle kallat honom, utan lord Palmerston, som från sina förra poster förenar en omfattande insigt i militäradministrationen med en noggran kännedom om utländska förhållanden. Huru föga politiskt kraftfull ministeren i dess nuvarande sammansättning i allmänhet kan anses, synes redan deraf, au den sistlidet är stod i spetsen för omkring 400 medlemmar af Underhuset, och nu icke kan genomföra sina vigtigaste matt och steg, oaktadt ministeren just i Underhuset representeras af dess mest betydande talanger. Man kan icke nnderlåta att tillskrifva denna ministerens vanmakt den omständigheten, alt grefve v. Aberdeen star i spetsen för densamma, och hvarken äger Osverhusets, Uaoderhusets eller i allmänhet landets förtroende. Han (lord Cl.) byser allt möjligt förtroende till uppriktigheten af lord Aberdeens kärlek för freden, men har redan under hans tidigare tjenstebefattningar mycket bidragit dertill, att stora oordningar och oroligheter uppstatt i Europa, och äfven nu hafva just hans råd gifvit anledning till kriget. Hade man för 15 månader sedan tagit den rätta vågen, så hade freden icke blifvit störd. Hvarje dag bevisar det. Under sådana omständigheter, och sedan han på detta sätt uttalat sin mening borde det visserligen tillkomma honom (lord CI) att föreslå ett direkt misstrocnde-votum emot premierministern; dertill vore emellertid hans personliga och politiska ställning icke nog betydande och han kan således endast dermed rattsärdiga sina förklaringar, att lord Aberdeen sjelf framkallat dem genom sitt återgående till sin politik af åren 1828 och 1829. Lord Beamont erinrade om sammanträffandet af notisen i ,Press angående ett förment, fredsslutet rörande, memorial af Metternich och lord Aberdeens loftal öfver furst Metternich d. 19:de, samt önskade erhålla förklaring deröfver. Lord Aberdeen förnekade hvarje sammanhang emellan dessa båda facta. Om Metternich af österrikiske kejsaren fått i uppdrag att utarbeta ett memorial, visste han icke; hans yttrande om Metternich, med hvilken han icke på halftannat år under sin nu innehafvande tjenstebefattning, stått i ringaste förbindelse, vore helt enkelt föranledt deraf, att lord Lyndhurst i sitt tal med beröm omnämnt sursten. Efter några ord af lord Brougham, som visserligen tog lord Aberdeen i försvar mot Clanricardels anfall, men derjemte varnade ministeren att af de tyska makterna låta förleda sig till nya, tidsödande och endast för Ryssland fördelaktiga underhandlingar, afslutade Huset debatten öfver detta ämne.