Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1854, sida 1

Debatten i öfverhuset d. 26 Juni. Såsom vi redan i de utrikes underrättelserna omfsörmalt framkallade lord Aberdeens yttranden i öfverhuset den 19 en i högsta grad obehaglig sensation, så inom som utom parlamentet. Det var naturligt, att Torierna och syn. nerligast Disrarli med begärlighet fattade detta tillfälle att gå ministeren på lifvet, men det missnöje, som Åberdeens hållning förorsakade, fann en långt allvarligare taleman i Austin Henry Layard. Denne man är icke partiledare; han är hvarken rik eller förnäm, men genom sin personliga duglighet, genom sina sällsynta insigter i ds orientaliska sörhållandena, har han vunnit ett anseende, som utgör ett intressant bevis på, att en man i England kan bryta sig en bana i det politiska lifvet, utan att stödjas genom rikedom, börd eller partiförbindelser. Under den korta tid, som lord Granville var utrikesminister, var Layord understatssekreterare; det erbjöds honom att få behålla sin befattning, när lord Malmeshury blef utrikes mtnister; men han afslog detta anbud. Då lord Re dclisse, genom hvars krastiga understöd han sattes i stånd att företaga sina berömda gräfningar, sändes till Konstantinopel, följde Layard honom såsom vän och rådgifvare, men vände tillbaka, emedan han var missnöjd med sakernas gång. Sedan har han i underhuset stillatigande varit erkänd som den betydligaste mannen utanför regeringen i den turkisk-ryska frågan, och i synnerhet var det tal, som han höll den 17 sistl. Februari emot status quo ante otvifvelaktigt ett af de vigtigaste parlamentariska utlåtelserna emot Ryssland före krigets utbrott. Då nu denne man under vigten af det intryck, som Aberdeens tal framkallat, förklarade, att han ville föreslå huset en resolution, som i sjelfva verket var ett misstroendevotum emot lord Aberdeen, inträffade den märk