Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1854, sida 1

— Det är nedriga misstankar. Prinsen kan visserligen vara kall för Sveriges intressen, missförstå dess ära och väl, men ... — Af hvilka andra skäl skulle väl Lillje lemnas i sticket, då prinsen har er här, hvars nit och tapperhet han känner? Hvarför skulle ni i denna stund vara okunnig om den begärda hjelpen, om han icke fruktade hvad tvenne sådane män som ni och Lillje skulle kunna göra fienden? i — Hur vet ni, att det eger sin grund hvad ni berättar? — Hur jag vet det! Sådane rykten sprida sig hastigt. Medan ni sofver er middag, hinna de cirkulera kring halfva staden. Ni behöfver blott gå ned på gatan och tala med den första ni träffar, skall ni höra mina ord besannade, och den bedröfligaste beskrifning på lastningens tillstånd: kanonerna demonterade, murar och hus genomskjutna, soldaterna utan skydd mot de siendtliga kulorna bakom sina nedramlade bröstvärn, och till råga på allt detta lärer ett kruthus i natt sprungit i lusten. Sådan är beskrifningen af budbäraren, som kommer derifrån. — Och man vägrar Lillje undsättning? Men nej! Jag vill sjelf göra mig underrättad om saken. Ni kan vänta mig här, skall jag om en stund låta er få veta, hur mycket som egentligen är att sätta tro till, af hvad ni berättat med så mycken trovärdighet I — Hvart ämnar ni er? I — Dröj, ber jag er, på det jag vid min återkomst må kunna upplysa er! — Och med dessa ord lemnade Stael rummet. Efter något mer än en timmas tid återkom han. Det syntes på uttrycket af hans ansigte att ett stort beslutlåg stadgadt i hans själ. I — Nå herr öfverste, — sade Hysing, sedan han några mi-. nuter väntat på att Stael skulle bryta tystnaden — har jag haft rätt ? — Ty värr! — N bar träffat prinsen? — Ja. ! — Och han? l — Reser i morgon bittida. is — Sedan han beordrat undsättning till Elfsborg? — Nej, Hysing! Men det skal! icke gå förloradt! Så sannt jag är en hederlig karl, skall det räddas och Sverige annu erfara att det finns hjertan och armar att skydda dess val. — Hvad tänker ni göra?