ben 7 Juli. Sållan har inom den svenska pressen en så enig mening blifvit uttalad, som i fråga om det kongliga förslaget rörande tryckfrihetsförordningens utryckande från Sverges grundlagar. Aftonbladet har, med berömvard takt, samlat en stor del af dessa meningsyttringar, hvaraf man tillika med glädje inhemtat huru inom vår landsortspress äfven de smärre tidningar, hos hvilka permanenta redaktioner merendels endast med uppoffring kunna vara anställda, uppträda med ett allvar och en sakkunskap, som ådagalägga att vår tryckfrihet, derest den någonsin inneburit några vådor, nu ösverstått denna kris, sedan den framkallat de stora krafterna: upplysning och god vilja, att inträda i den periodiska pressens tjenst. Härigenom har ock trycksrihetssrågan blifvit behandlad med icke blott enighet, utan ock mångsidighet, i det nästan hvarje tidning, som behandlat saken, sett densamma från någon ny synpunkt, ett bevis äfven derpå, att ingenting är så nyttigt för en saks mångsidiga utredning som dess behandling inom pressen. Bland de uppsatser, som sednast varit synliga uti ifrågavarande ämne, kunna vi ej undgå alt särskilt omnämna en uppsats i Nerikes Allehanda, hvilken synes oss särdeles förtjenstsull. Den håller sig företrädesvis till de i den kongl. propositionen anförda trenne motiverna till tryckfrihetens inskränkning: att denna frihet nu Åhotar att undergräfva religionens helgd, samhällets bestånd och det enskilta lifvets tresnad, — och upptager till besvarande dessa motiver på följande sätt: Vi vilja nu i korhet pröfva halten af de trenne grundpostulaterna för nödvändigheten af tryckfrihetslagens D — rr