———7——55———76 lag, som cör den till frihetens säkraste värn. Förötrigt äro vi öfvertygade, att lika mycket, som cyracusa naren Timoleons bekanta yttrande, att han gladde sig deröfver, att hvar och en fritt tordes uttala sin me ning om allmänna angelägenheter och de styrande, ehuru detta åfven gällde honom sjelf, i efterverldens ögon npphåjde den af många förut skymfade frihetsvännen, lika djupt skall den i alla rättsinnigas opinion sjunka, som försöker undertrycka ordets frihet i sjelfva upplysningens tidehvarf. ilvad utgången af försöket beträffar att göra tryck. frihetsförordningen till en vanlig lätt och hastigt föränderlig lag, äro vi icke det aldra minsta bekymrade. Om än hela ministeren, såsom naturligt är, betraktar tryckfriheten med diup ovilja, emedan den uppdagar dess ofolkliga tendenser och beständigt li:ger den i hälarne, om ock en konstlad majoritet inom konstitutionsutskottet af aristokratiska anledningar troget lånal silt biträde til! utförande af ministerens afsigter, så skall dock vid en kommande riksdag denna koalition af aristokrater mot folkets oestergifliga rättigheter ingenting förmå. Tvartom hoppas vi, att detta försök, för att ej nytija ett hårdare, ehuru kanhända lämpligare, uttryck, skall befordra våra nuvarande impopulära stats-ministrar och råder till en välförtjent, fa-tän föga hedrande, hvila från bestyret med de allmänna årenderna. Skulle emot all förmodan svenska folket glömma sig ända derhän, att det kunde stillatigande åse en förändring, som vore all srihets dod, så skulle det med samma döda äfven den sista återstoden af sitt goda namn och rykte och nödgas underkasta s:g den dom, vi sett uttalad i följande strof, hvilken vi sunnit i tidningen Val-ignade tryckfriheten, som utgafs ander vär s. k. frihetstid: Dens namn må evigt mörker gömma, som, södå i Sverge, vägar glömma sig vara född uti lefva fii.