Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1854, sida 2

varande förmånliga skeppskonjunkturer, skall synnerigen uppblomstra; och hvad doktor Säves ersättningsorslag beträslar, är detta ej bisollet. För den stora statsförlustens skull och då nedsättningen ej medför ågon vinst för den fattige, önskar talaren bibenållanlet af den gamla tullsatsen. — Professor Agardh löretarade sig biträda utskottet. Det är ett torunderligt system det har sorbudssystemet. Vid salpeteru skule man skänka 3 rur åt en fattig befolkning, att den j skall gå under. Här skall man taga fran den satige, på det ej staten skall sakna resurser att kunna vifva al. Men som jog anser staten hafva lika liten ätt som den eunskilde att taga från den ene för att unsva åt den andre, kommer jag att rösta för 18 sk. skatt pr tunna. — Vid votering mellan 36 sk. och 18 sk. tull å en tunna salt segrade den förra med 21 röster mot 17. — Mot detta beslut reserverade sig dokorerna Sandberg, Säve och Nordlander samt ayrkoh Nordlund. I Borgareståndet yttrade sig mot nedsättningen å salttullen hrr Wijk, Ekelund, Indebetou och Stolpe, emedan de hyste betänkligheter vid att afhända staten de 100,000 rdr hvarmed eu sådan nedsättning komme att minska tullinkomsten. Nedsättningen försvarades af her Ekholm, Palander, Hesselgren och Asbrinck, som erinrade att salt icke blott är en nödvandignatsvara för äfven de allra fattigaste, utan att ett billigt pris derå äfven kommer att verka välgörande på siskerierna och ladugårdsskötseln. Nedsattningen bifölls. I Bondestandet beslöt man upphäfvande af all tull å salt. — I diskussionen upptradde först David Anders: son och aheropade sitt autörande i frågan om tullen å sill. Han hade i fråga om denna senare artikel öuskat antingen tullfrihet eller gamla tulltaxan, och detsamma ville han nu i fråga om salt och på samma skål. Den ringa lindring i priset på salt, som skulle uppstå genom tullens nedsättande fran 36 sk. till 18 sk. tunnan, shulle ej komma den fattige tillgodo, utan blifva kopmannens vinst, emedan han ingalunda skulle sälja kappen en skilling biligare för den skull. Ville man ej tapa bort all tull på salt, så vore det bäst att läta den gamla tullsatsen qsarstå; då skulle man åtminstone icke kunna åberopa något skenskäl för anspråket på den sattiges tacksamhet. Flere instämde med David Andersson. Sandstedt tror ej att den fattige får ett runstyckes fördel af 18 sk. nedsättning på tunnan, hvilket utskottet föreslagit, men denna nedsättning gör dock en minskning för statsverket af 100, 000 rdr; och derföre tycktes han helst vilja behålla den gamla tullsatsen. Ville man nu taga bort hela tullen, så går staten miste om 2 0,000 rdr; detta ville dock Sandstedt bisalla, isail ej gamla taxan blefve bibehållen. — Vice talmannen Svartling instämde med David Andersson, med uttryckligt tillägg att han trodde en sådan eftergift af hvad staten e jest finge i ivkomst ej skulle det ringaste lända de sattige till fördel, utan blott komma .handelsintresset tillgodo. Nyqvist, Ola Månsson, med hvilken många instämde, Petter Martensson, med hvilken O a Persson från Blekinge instämde, Nils Nalsson från Wermland, till hvilken sloto sig Bergsuöm och förre vice talmannen Per Ersson, Petter Claesson, Petter Jönsson, Malts Persson och f. talmannen Nils Persson talade alia för saltets tullfrihet. Pelter Jonsson erinrade att i denna fråga ha alla samma iutresse, då alla äro köpare. — Nils Larsson, som äfven var för tullfrihet, vände sig emot dem som förespeglat att ej den fattige skulle få någon fördel af tull-lindringen. Han trodde tvärtom att denna fördel skulle bli mycket större än sjelfva tullen Det är nemligen tydligt att importören räknar tillsammans inköpspris, frakt, assurans, tull och alla öfriga utgifter, och på denna sammanlagda summa beräknar vissa procent såsom sin handelsvinst. Denna handelsvinst innesattar således äfven procenter på tullen, som sålunda med mer än sjelfsa tullsatsen ökar varans pris vid öfvergången ull minutören, hvilken åter beräknar sin vinst på hela sin inköpssumma. Då, såsom af föregående talare blifvit antydt, saltet går igenom två, tre händer innan det kommer från importören till konsumenten, så måste för hvar och en denna vinstberäkning förnyas och procent räknas på procent af hvad tullen ursprungligen utejorde. I konsumentens hand kostar varan sätedes, genom tullen, icke blott hvad tullsatsen utgör på papperet, utan i hvar och en persons hand, genom unvilken den gått, har denna tull oupphörligen okat sig, då deremot om iungen tull af importören blif it erlagd, handelsvinsten blifvit beräknad endast pa de ofriga utgifterna. Då nu salt är en vara, som i betydlig mäån ingår i södoämnena för alla menniskor, och ingen kan vara det förutan. synnerligen icke den fattige, som mer ån den rike måste lefva af saltad mat, så är det väl tydligt, att hvarje minskning i tullen på denna artikel skall blifva en betydlig lättaad i den sattiges lefnadskostnader. — Benyt Gudmundsson sig med nöje att man ville låta salt tullfriu inkomma, något som han vid motionstiden ej vågat hoppas, och ville nu lugna dem, som frukta för statsbrist, med en erinran derom, att vid hvarje riksdag betydliga öfverskott alltid funnits i riksgäldskontoret. Saltsyra: n. v. t. per 4. I sk., Utsk. 6 rst. — Bisölls. Sazar: n. v. t. har två rubriker: Öfverskäraremed 12 sk. per Läh och Åandra slag I rdr 24 per It. Uisk:t föreslår: öbperskärare-samt saxar till klippning af plåtar och bleck per L((. 12 sk. Sbkraddare-, trädzardsoch ull-, per 76. 12 sk. Andra slag: opolerade, per åå. 24 sk; polerade d:o I rdr. AHocölss af alla stånden. — I Borgarståndet yrkade hr Schenström en förhöjning å polerade saxar, men Utsk:ts mening segrade med 37 röster mot 12. — Hr Spangberg tycktes illa upptaga att skräd taresaxar olifÄn satte i samma kategori som trädgärdssaxar; visserligen voro, menade talaren, Eskilstuna skräddaresaxar I föga bättre an trådgärdssaxar, men för sin del hade talaren i 30 är begagnat en sax som kostade 50 rdr, men så var den också polerad. Siktlar och Sall: n. v. t. stadgar för siktar 25 värdetull; Utsk. per fb. 12 sk. — Bifölls. Silke färgadt, n. v. t. per 8 2 rdr; Utsk. 1: 16. — Bisons i de tre stånden, men nedsattes i Borgarständet till I rdr. Skomakarearbeten: nuvarande tarif har här 4 rubriker, nemligen: af blanblader, färgadt skinn eller ha ger: -bor, kängor, tolllor och galoscher, stoslor, becksömsoch s. k. sjöstöflor samt andra slag,? med tull för den l:sta och 3:dje af I rdr och för den 2:dra af 3 rdr paret samt för den 4:de af 333 Å af värdet. Utskottet föreslär: . Af siden I 44. 3 rdr; af andra tyger, samt ar karI Iaanc. färvade ellor rveta 5546 —