Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1854, sida 1

Stael, med ansigtet strålande af gladje och ett öppet bref i handen, inträdde. Han tog en stol och satte sig vid hennes sida, upplystade och lade hennes hufvud mot sin axel; hvarpå han öppnade och läste brefvet under det hennes ögon följde hvarje rad. Det var från Du Rietz och innehöll. jemte berättelsen om hvad vi redan veta om hans öden och bekantskap med Ebba, asven den om hans lycka att sedan någon tid vara hennes make, samt om ett från guvernören i Moskau till kommendanten i Kasan ankommet meddelande af hans rätta namn, samt tillförsäkran om cza ens nåd för den ohörsamhet som föranledt hans vistande derstades. — O Gud! — utropade Ingeborg och slog sina armar om Staels hals — Detta är nästan förmycket för mitt arma hjerta! Det vill brista under fullheten af så mycken sallhet. Jag kan knappast uthärda den. — Och hon lutade hufvudet emot Stael och tryckte sig intill hans hjerta. I detsamma öppnades dörren och general Tschammer, förd af sin gemål, inträdde. Generalen var reskladd, och det uttryck, som hans onsigte genast vid hans första inträde antog, vittnade lika mycket som hans drägt om hur oförberedd han var för det besök hvartill han fann sig förd. Vid den syn som mötte honom, tog han ovilkorligen ett steg tillbaka och lade handen öfver sina ögon. Furstinnan, som noga gaf akt på allt, och med blickar, tindrande af glädje, såg framgången af sina planer, lemnade honom några ögonblick åt intrycket af sina känslor, hvarpå hon sade: — Då min ömhet för er, min dyra gemål, ej tillåtit mig afbida er ankomst, utan jagat mig till möte på er väg, till det min slagtinge tillhöriga slott, der jag visste ni arnade tilloringa natten, har den lika litet tillätit mig fördröja upptäckten af dens lycka, som allt ifrån bardomen haft att sagna sig åt ert deltagande och åt hvilken ni gifvit så många prof af er faderliga ömhet. Ni ser här er älskade skyddsling lyckliggjord, som Stael von Holsteins maka, och denna intressanta syn hoppas jag skall ursägta att jag uppskjulit upptäckten, tills den kunde åtföljas af öfverraskningens dubbla glädje.